Sexliv efter långt förhållande.

Jobbigt när inte båda har lust. Kan hon tänka sig att du ligger med andra kvinnor? Är hon inte öppen för det eller för annan lösning blir det knappast hållbart i längden.

Din sambo tror fel, i 40-årsåldern var det full fart i sänghalmen hos oss, minst 3-4 ggr/vecka. Det tog till 60 innan vi trappande ner, det kan du meddela henne.

Varför skriver du att ni är lyckliga, det stämmer ju inte då ni har så stor skillnad i sexlust? Du borde istället undersöka vad som gått fel i er relation, varför är hon inte längre attraherad? 
Sexbrist är ett fullt legitimt skäl att avsluta en relation, det kan du också meddela henne...

Jag har ställt frågan om andra kvinnor även om det inte är vad jag egentligen vill och det va inte heller ett alternativ. Och under dessa år och diskussioner som vi haft så har det funnit väldigt många olika anledningar till att hon inte har lusten. Jag har försökt att möta upp så gott jag kan tyvärr utan större resultat.
Och nej på det planet är vi väl inte lyckliga men i övrigt så har vi det bra. Jag tycker det är synd att offra allt vi gått igenom pga detta. Men det börjar bli så pass påtagligt för mig så jag vill iaf se hur andra har det innan man gör något dumt. Men känner att fortsätta livet ut utan sex verkar tragiskt i mina ögon. 

Om hon verkligen menar att du ska vara sexlös resten av ditt liv för hennes skull för att hon inte vill få bukt med sin brist på lust är hon en sanslös egoist. Har hon fattat att ni riskerar behöva bryta upp? Hon måste få veta det. Finns inte en chans ni kan förbli lyckliga i ett längre perspektiv.

Ja jag har flaggat flr att risken finns och hur dåligt jag mår över detta och som sagt oftast blir svaret i stil med "jag ska försöka bättra mig men det går inte på en vecka" och hon säger att hon också vill få upp lusten men känns som att det bara är tomma ord just nu. Och när man säger hur man önskar att det skulle vara så är svaret men så ofta har man inte sex i våran ålder.

Har ni försökt parterapi? Kan hon tänka sig det? Om inte hade jag definitivt börjat leta lägenhet och planerat att lämna henne.

Med barn, hus och allt praktiskt i livet så är det inte alltid så lätt att få till det. Vi hade som ni, sex ca 1 gång i månaden, ibland 1 gång varannan månad, nästan alltid på mitt initiativ, för min del gick det ut över mitt mående, och då oxå över förhållandet. Vi diskuterade igenom det och nu har vi schemalagt sex 1 gång i veckan, saknar kanske spontaniteten men att få till närheten och en stund för oss själva i vårt hektiska liv känns väldigt bra. Jag är gladare och har mer energi till familjen och sysslor.

Det är inte TS som har för mycket lust, eller frun som har för lite lust. Ni har olika mycket lust. Antingen får ni försöka kompromissa, eller gå i terapi, eller så får hon tillåta att du har en älskarinna, eller så får ni gå isär. Att bara gå och vänta och småtjata på en som "ska försöka", det nöter ner livsglädjen.

Ni verkar onekligen båda ha olika lust, men även olika syn på ert sex-och samliv, om nu din sambo slänger ur sig generella och i hennes värld "universella sanningar" kring hur ett sex-och samliv kan se ut när man är 40+...

Och om det börjar tära på ditt psyke, självförtroende, självbild, och du ofta blir avvisad... då kan du knappast påstå att er relation är "lycklig", eller att du känner dig lycklig...

Och ja, upplevd brist på ett sex-och samliv, som man inte kan adressera gemensamt, testa lösningar, ta tag i, prata öppet om på ett känslomässigt vis... det kan både bli ett relationsproblem och givetvis en fullt legitim anledning till att man önskar avsluta en relation.

Samt, detta med lust... en förgänglig känsla... den kan givetvis komma och den kan gå... MEN om jag som man skulle märka en uppenbar brist på lust över tid...så skulle jag bli orolig för min hälsa, och min relation... samt om allt här i livet skall drivas framåt mha enbart lust... hur mycket skulle bli gjort då..!?

Och nej, jag menar inte att man ska "ställa upp på sex", eller "tvinga sig till det"...

Det är en farlig väg att gå!!

Men återigen, om nu "lusten" är svag, eller rent av borta... då bör man nog ställa sig själv en och flera frågor... och våga prata om elefanten i rummet... med risk för att det är ens partner, ens relation, som är just det... elefanten...

Tack för många hittills bra tips idéer. Har redan provat många av dem men vissa inte. Har även lyft detta med par terapi vilket kanske inte kändes jätte intressant vid nämnandet men börjar tro att det är ett starkt alternativ för att försöka komma någonstans. Vill dock inte heller som någon skrev att hon ska behöva "ställa upp på sex, eller offra sig på något sätt. Önskar väl mest att man kan hitta en väg som passar båda. Men detta att folk slutar ligga vid 40-års ålder verkar ju iaf inte stämma. Och jag vet att livet har sina ups and downs men när det är ca 10 år man har gått och funderat på samma saker och haft samma diskussioner och det ibland börjar kännas som att man är på väg nånstans för att sedan efter en tid gå tillbaka i samma mönster igen så får man slut på idéer, ork och tro att man någonsin kommer komma nånstans. Har även föreslagit att försöka schemalägga sex som någon va inne på men vet inte riktigt hur man får till det om lusten inte finns då heller. Dock så tycker även jag att det spontana sexet är det absolut bästa men kontinuerligt sex är å andra sidan bättre än väldigt bristfälligt.