Kan ni gå och lägga er med saker framme?
Jag kan förstå din fru.
Detta handlar ju om tvång och kontroll och om ångestreglering.
Att låta bli att göra alla dom där kontrollgrejerna, det skulle ju skapa stark ångest hos din fru. En ångest som är såpas stark att det är värt att missa flyget för att ägna sig åt kontroll och ångestdämpning istället. Men jag förstår ju också att detta verkar som ett helt knasigt beteende för de människor som inte förstår mekanismerna bakom.
Innan vi fick barn så var jag som din fru, kontroll till punkt och pricka på varenda liten detalj. Men när vi fick barn så blev det helt omöjligt att hålla kontrollgrejen på samma nivå. Som ett resultat av att det sköt min ångestnivå i höjden. Tillslut fick jag ett breakdown, började tänka sjuka grejer.. som att jag inte orkade leva längre. Dom tankarna hade aldrig kommit om jag bara hade kunnat fortsätta att ägna mig åt mina kontrollgrejer.
Så det här med tvång och kontroll handlar alltså, enligt mig, om ångestreglering.
Nästa fråga är väl då varför vissa människor behöver den här typen av ångestreglering, eller ångestreglering över huvud taget. Och där skulle jag nog säga att en slags ökad känslighet kommer in i bilden. Jag har en hög IQ, men är också oerhört ängslig. Jag har även överdrivet bra hörsel, är också ljuskänslig, trivs egentligen bäst i hemmets lugna vrå samt föredrar minimal social kontakt (inte helt lätt när man har barn och familj).
Jag kunde ju inte hålla kontrollgrejen på samma höga nivå när vi fick barn, vilket istället gjorde att jag helt tappade kontrollen (så det är lite allt eller inget som gäller alltså). Så vi har gått från att ha ett pedantiskt och undanplockat hem,... till ett skitigt hem i prylmässigt kaos. Så längs vägens gång har det blivit tydligt att jag har svårt för detta med balans. Och din fru verkar ju också ha lite svårt för detta med balans.
Ja.. vad ska man säga.. vi är ju människor och olika människor har olika problemområden i livet. Vi får försöka jobba på oss själva och göra så gott vi kan.