Hur hjälpa sig själv med adhd?
Jag är 30+. Misstänker att jag har adhd. Har två söner som har den diagnosen och tänker att det måste komma någonstans ifrån då deras pappa inte har det. Båda har adhd i kombinerad form nivå svår. De är snart i tonåren båda två och jag själv har under åren börjat fundera om jag själv har det.
Jag har alltid varit otroligt strukturerad och ännu mer sedan barnen fick dessa svårigheter, men märker med ökade krav avseende både arbete och familjeliv att det är svårt för mig.
Har alltid haft lätt för mig i skolan både grundskola, gymnasium och universitet tack vare mitt skarpa sinne. Har alltid varit den som gjort absolut minimum, aldrig pluggat till prov, inte suttit på en enda föreläsning under universitetsstudierna men ändå klarat kurserna galant. Tänker att jag är en sån där som "kommit undan" diagnos tack vare mitt skarpa sinne.
När jag sedan kommit ut i arbete har jag alltid varit högpresterande. Gasen i botten. Desamma i familjelivet. Har fått ta mycket ansvar pga detta. Och jag märker att mina svårigheter kommer fram när det blir mycket. Svårt med struktur, gör saker i sista minuten. Arbetar utifrån tidspress och behöver typ stress och press för att få saker gjorda, men det tär på mig. Kan aldrig hålla truten, pratar rakt ut på möten, med kollegor, svamlar, skojar, har alltid ett bra skämt på lager typ. Svårt att sitta still i stolen. Kollegor som rycker pennor ur handen på mig för att jag klickar frenetiskt på möten, är högljudd i fikarummet, tar plats. Jag har svårt med oförutsedda saker. Blir stressad av långsamma människor, pratar snabbt, kör snabbt, allt är snabbt. Har alltid haft problem med sömnen där jag har svårt att komma till ro. Är omtyckt på min arbetsplats men många kommenterar ofta att jag förmodligen har adhd.
Har kort stubin. Blir lätt irriterad och sur, speciellt på sambon som sällan meddelar ändrade planer eller liknande vilket jag tycker är oroligt jobbigt. Blir stressad och utmattad av alla ljud från barnen, tända lampor, tv som är på, prat, stim osv hemma. Blir Ibland oproportionerligt arg över saker och typ fastnar i det. Ältar saker. Tänker hela tiden. Tankarna bara maler på, överanalyserar allt.
Nu är jag less på mig själv. Tänker ibland varför jag inte bara kan hålla käften, tänker att "idag ska jag vara normal" men det blir aldrig så, tänker att jag ska hålla truten på möten men sen sitter jag där och är den enda som pratar.....igen. Säger saker som jag sen ångrar, inte för att jag är elak men för att jag typ skäms över saker jag säger. Jag är oversharing. Pratar vitt och brett om mig själv och problem och tänker typ att jag saknar integritet. Jag kan lyssna också och är en uppskattad kollega att prata med, så jag är inte bara en pain in the ass för andra. Jag är uppskattad för min humor, min friska fläkt osv. Men jag vill kunna känna mig normal, härbergera mina tankar/känslor, känna mindre stress, kunna sova ordentligt. Hur kan jag hjälpa mig själv med dessa problem?