Sorg och separationsångest - fast jag tog initiativet

Hej!

Tufft för dig, men precis som någon annan skrev så kanske det bästa framåt är att du separerat. Ordet "livskonstruktivt" använde anonym ovan. Tufft och krisigt med separationen fast att du vet att det är det bästa, om jag förstår dig rätt. Jag tror många känner separationsångest oavsett vad som utlöst själva separationen. Ni hade ju varit tillsammans så länge. Bara tanken på alla bilder man har tillsammans.

Jag mådde dåligt länge i relationen, men bara stannande och stannade och kämpade och försökte. Det som är konstigt för mig att jag föreställde mig att det skulle bli på ett annat sätt i vår relation. Och det var väl det som gjorde att jag stannade. Nu har jag en hel del att jobba med, men det går framåt och det är lugnare för mig på vissa plan. Jag har många runt omkring mig som bryr sig. Men jag känner mig ensam kring vissa delar vad gäller barnen. 

Lycka till!