För 10 år sedan städade jag allting och skrev hej då breven. Tänkte avsluta mitt på nyårsnatten.Den 26:e dec. frågade en kompis mig av en slump om jag skulle följa med på en grej. Min första reaktion var Nej. Men så tänkte jag att 1 sista grej kan jag ändå göra. Den kvällen slutade med att några frågade om jag visste någon som ville ha en hund. Dom hade letat omkring men samtidigt redan bokat en tid för avlivning. Hunden var då ca 1-1,5 år gammal. Jag försökte fråga runt bland facebook kontakter men fann ingen. Det slutade med att jag frågade en av personerna om hunden verkligen skulle avlivas på riktigt eller om det bara var något som dom sa. Men det var sant. Så jag tog hunden 2 dagar innan den skulle avlivas. Det var en problem hund som inte hade fått rätt uppfostran eller fått lära sig leka med andra hundar. Men vi klickade. Det blev jag och hunden. Alltid valt hunden framför precis allting annat, förutom måsten, som jobb. Har mått jättedåligt över att hunden har fått vara ensam. Försökte med flera olika att betala för att de skulle vara hundvakter men alla utom 1 klarade av hen. Men sedan flyttade den kvinnan tillbaka till sitt hemland och jag har försökt återigen att finna nya hundvakter men har misslyckats. Vi fick rutin på vardagen iallafall. Spenderade all tid jag kunde utomhus med hunden. T om kopplade fast den i mitt ben och sov ute när vi inte åkte inlines, spelade boll eller sprang i skogen. Och mitt arbetande har blivit hattigt då jag inte vill något hellre än att få vara med hunden. Har ändå klarat av att ha försäkring på den och uppsökt veterinär vid minst lilla.Sedan började jag arbeta som lastbilschaufför i förhoppning om att få ha med mig hunden. Men det fick jag inte utan endast CE chaufförerna fick ha med sig hund lät det i början. Så jag tog CE kortet enbart för att kunna få ha med mig hunden, men den enda tjänsten arbetet kunde erbjuda mig var en linje där hunden inte ens får vara kvar i hytten in på området hos vissa företag. Plus att dagarna skulle bli längre. Så jag var tvungen att tacka nej, för aldrig att jag skulle lämna hunden kopplad vid stängslet utanför olika företag. Jag kollar efter annat arbete varje dag och skickat förfrågningar med önskan om att få ha med hunden när jag kör. Men får aldrig något svar tillbaka. Jag fick en granne till att vara hundvakt, men han var motvillig och sedan sa han ifrån sig det fast jag erbjöd betalning. Han ville inte ta emo pengar då han inte ville känna sig tvingad till att rasta hunden varje dag. Och han sa "upp" sig en vacker dag ifrån ingenstans. Vi flyttade t om till ett kollektiv 30 mil bort i förhoppning om att hunden inte skulle behöva vara ensam när jag arbetade. Fick kontakt med en människa som vi flyttade ihop med väldigt fort i utanför hemstaden, men personen brydde sig inte om hunden och riskerade dennes liv medvetet så var tvungen att göra slut. Det finns inga jobb som jag kan hitta där jag kan få ha med mig hunden. Jag är ensam. Har ingen familj. Hade inga vänner när jag tänkte avsluta mitt liv för 10 år sedan och har inga idag heller. Jag vill inget annat än att få vara med min hund. Men vi har en rutin och det fungerar bra. Den mår inte dåligt av att inte bli rastad enligt lagen. Den är alltid glad när jag kommer hem. Börjar bli äldre nu men fortfarande pigg. Och nu har någon granne anmält mig p ga djurhållningen. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Utan hunden överlever jag inte. Och den överlever antagligen inte utan mig heller utan att någon skulle få för sig att avliva den. Jag tog t om CE kortet för att kunna få ha med mig hunden. Inte ens det går att finna ett passande jobb inom. Sen både ser och hör man om att alla känner någon som kör lastbil och har med sig sin hund. Har t om kollat vad företagen heter som jag har stött på med hund i lastbilen och ringt dessa och frågat efter arbete, men ingen har något ledigt arbete. Vad ska jag ta mig till???
