Är det kanske fråga om en kulturkrock? Att jag undrar beror på mina erfarenheter från Tyskland, 70-tal. I den krets jag rörde mig, arbetarklass och lägre tjänstemän, hade i princip alla över 40, i varje fall över 50, löständer. Det var så tydligt, ofta var tänderna alldeles för stora, hästtänder, och onaturligt vita. Ingen, ingen bland alla tyskar jag kom i närmre kontakt med borstade tänderna på kvällen. I stället fick de en chokladbit som långsamt smälte under insomnandet. Jag ansågs rubbad och alldeles för intresserad av mitt utseende som borstade på kvällen och jag tog alldeles för lång tid på mig i badrummet. Det var alltså en fråga om fåfänga att borsta tänderna och inte tandhälsa. Min ex-svärfar hade en andedräkt som en krokodil. Han hade långt framskriden tandlossning och klagade över det formliga blodbad som tandborstningen medförde. Redan när han stod i hallen vällde de ruttna ångorna in över bostaden. I dag tror jag att de flesta tyskar kommit på bättre tankar, men ytterst var detta en klassfråga förr I tiden. Bland utbildade tyskar var tandstatusen högre och bland dem skyllde man inte på världskriget som låg 25 år bort.
