Hur ska man agera?

Hur? Iaf när det är som lugnast, inga "barn" i närheten. Dom bor ju hos oss varannan vecka, men tittar in mest hela tiden. Oavsett vilken vecka det är. Vet att det kan stressa henne men ändå.. Också sagt att jag förstår att hon inte vill ligga men att lite grann fysisk beröring behöver jag med. Själv har jag alltid när man gått förbi varandra så en lätt hand på henne och ett leende.

Försöker vara en man, traditionell. Häller alltid upp till henne först, öppnar dörrar..
Vi har ju båda delar med djur, hunden är på mig katten på henne.. men vi är oftast ute gemensamt på helgerna i skog och mark. Pratat huuur mycket som helst om detta, men ändå alltid samma undanflykter. Ikväll tyckte hon ordagrant, " ska vi knulla sen" och jag har inga problem med dom orden, det är inte det, men vill ha det där innan också..smek, kyssar i nacken. Bara knulla, då kan jag dra en runk istället.. Och nej, blev inget heller, 5 sekunder senare snarkar hon i soffan????

Förstår att svackor kommer och går..men att inte ens göra den minsta "effort"  (hittar inte svenska ordet) för den andre.. Vet att jag har/skulle göra det för henne och andra när man kännt sig nere, har sagt att jag är låg men försöker. Att helt åsidosätta sin partner( eller vänner) finns inte

Hatar mig själv för att jag känner mig mer och mer avståndstagande. Vet att jag älskar denna fantastiska kvinna av hela min själ, men vad betyder det om man inte får tillbaka ett piss. Lever jag bara i en lögn som tror att känslorna är besvarade. Men torkar dom sista tårarna och biter ihop i kudden, imorgon är en annan dag😐

Har sagt till att det känns helt kärlekslöst, fick tillbaka att jag skulle sluta vara så överdramatisk. Men inte bara vid spisen, utan jämt.. soffan, sängen..

Igår hade vi en kompis hemma. Dom satt i soffan när jag kom in (vi har en modell större) satte mig och la upp min arm på ryggstödet, såg inte att hon gjort likadant och våra händer touchade varandras. Då kom "vad GÖR du?"

Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn 

Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner. 
Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.

Så här är jag nu😔
Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu. 

Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda

Om hon inte kan ta på mannen spontant så är det för sent sedan länge.

Jag gick i parterapi med min man förra året och jag planerar fortfarande skilsmässa, men eftersom män tenderar att balla ur när det blir så finns ingen smart kvinna som kommer att säga ett knyst om det förrän hon har foten utanför dörren.

Jag var trött på detta för flera år sen och har stått i lägenhetskö i två år nu.

Män fattar inte för de sitter fast i sina datorer och sen trillar de i bitar när sanningen avslöjas. Det står i varenda artikel om saken och likafullt blir män alltid lika chockade att deras tjocka mage och bristande uppmärksamhet inte kan tända henne längre.

Jag föraktar mig själv lite för att jag har stannat så länge men jag tycker klart synd om honom också. Men jag vägrar sitta i soffan ensam varje kväll och känna mig som en möbel, resten av livet.