Fler barn än man kan försörja?

Är du så verklighetsfrämmande att du inte redan vet att det finns människor som inte tänker framåt?

Om alla hade tänkt på framtiden, skaffat buffert, inte skaffat barn med odugliga män, inte börjat knarka, inte strunta i skolan, inte handlat på kredit osv osv, då hade vi inte haft några problem. 

 

 

Det föds för få barn så det är ju bra om vissa familjer har 3-5 barn. Men åtta barn kan man knappast inte ta hand om på ett bra sätt? Det handlar ju inte bara om pengar utan ännu mer om tid. Tänk alla BVC besök, läkarbesök, u5vecklinssamtal i skolan, läxläsning mm. Aktiviteter lär de barnen inte få några alls.

Inte sällan hänger många barn ihop med två olika grupper, de med låg impulskontroll och de med en grundsyn om att man inte ska skydda sig utan välkomna de barn som kommer (ofta religiös syn). 

Dessa två grupper är inte sällan mindre lämpade att ha många barn, pga låga inkomster, låg utbildning (intelligens?) och allmänt dålig livsföring eftersom den grundar sig i impuls eller krav utifrån (tex religionen). I en del fall har kvinnan inget jobb att tala om och då kan barnen till en början ses som en försörjning, föräldrapenning och barnbidrag blir inkomsten under alla bebisåren (som ju blir många), men sen när barnen blir äldre och kräver mer så finns varken inkomst eller överskott för att hantera det som krävs, varken ekonomiskt eller rent praktiskt.

De som är välutbildade (i synnerhet kvinnor) skaffar färre barn, är mer förberedda ekonomiskt och ser till att ha en lagom standard för att kunna ta hand om de barn som föds till familjen. Och de kanske inte ens skaffar så många barn som de skulle ha råd med eftersom de värderar annat i livet än många barn. 

Så nej, många gånger tänker de som skaffar många barn inte alls efter. Utan tvärtom, låter livet och barnen hända dem. 

Barnfattigdom är fruktansvärt, vare sig det är 1 eller 11 barn i familjen. Med det sagt är det ju så att det föds färre och färre barn, samtidigt som vi lever längre och längre. Den ekvationen är trots allt inte hållbar. Nu säger jag inte att alla ska skaffa mängder av barn för samhället skull - såklart inte! Men kanske att det vore bra om folk inte såg snett på personer som skaffar fler än 2 barn. Nej, det är givetvis inte genomtänkt att skaffa 8 barn om man sedan inte har råd att erbjuda dessa barn ett drägligt liv. Någonstans får man ju tänka ett par centimeter längre än näsan räcker...

Vi har många barn. Inte 8, men 5. Våra barn får: Gå på vilka aktiviteter de vill - vi har rentav varit med och startat upp sporter som våra barn velat gå på som inte fanns i vår stad, ha egna rum (ganska jäkla stora också, inte för att det är något att hänga upp sig på desto mer - men större än jag själv hade, och i min ursprungsfamilj var vi två barn), ett ordentligt sparande när de blir vuxna, körkortet betalt, ordentliga kläder för var säsong o.s.v. 

Jag hade GÄRNA skaffat ett till barn - inte nu - men om några år. Däremot kommer min fertilitet strejka mot det, så redan där är det ändå ett nej. I det läget skulle vi vara ett rum kort, för jag använder "det" rummet som mitt kontor (jag arbetar hemifrån oftast), vi skulle behöva skaffa en ännu större bil - och jag tycker det är jobbigt att köra vår stora 7-sitsiga som det är, och jag känner också att jag inte har lust att ha en bebis/ett småbarn samtidigt som jag har tonåringar/snart tonåringar. Jag tror inte att det är jättekul att dels vakna tidigt med en liten, samtidigt som man lagt sig sent p.g.a. väntat in tonåringar.

Vad är min poäng med inlägget? Jag vet inte exakt. Dels visa att alla storfamiljer inte är några knäppskallar som skaffar hundra ungar fast det knappt finns ekonomi för en, dels påtala att det faktiskt föds för få barn i västvärlden. 

Vi har 7 sovrum, sedan biytor utöver det i form av vind (som skulle gå att inreda) och källare (som fungerar som extrarum för gäster, tvättstuga, gym m.m.). Ska du ha detta hus i Stockholm, då kostar det. Vi bor ca 1 timme från huvudstaden och hälsar gärna på - men vill inte bo där. Ja, det är såklart lägre priser här ? vårt hem köpte vi för runt 6 miljoner ? men vem har sagt att alla behöver bo i storstäderna? 

Tre barn tror jag inte att nån höjer på ögonbrynen för, tvärtom tycker jag att det inte är så himla ovanligt. Fyra barn ger möjligtvis mer reaktioner, för det är ändå ganska ovanligt. Men en höginkomstfamilj med 3-4 barn säger nog inget nåt om. 

De som däremot sitter i små hålor eller miljonprogramområden och spottar ur sig unge efter unge utan en tanke på morgondagen. Där höjer man inte ens på ögonbrynen, snarare håller andan. Och då handlar det ju inte om att inte ha råd med resor, utan om att inte ha råd med typ skor och frukost till alla ungarna. 

Nej, men jag håller med dig - och nej, (som svar på det du skrev i ditt förra svar) jag tar inte åt mig. Jag tycker som sagt att barnfattigdom är hemskt oavsett storlek på familjen. Min grej var väl mest det där... Med att det finns en syn på att personer som skaffar fler barn än snittet är korkade låginkomsttagare. Jag tänker att den synen bidrar till att färre höginkomsstagare väljer att skaffa fler barn - personer som faktiskt skulle ha råd, ork och lust till det - just för att det känns så normbrytande. Så ursäkta att det inte var helt i linje med din trådstart.

Jo. Men vi måste ändå föda barn för att få framtida skattebetalare, eller hur? Just nu är fruktsamheten så låg som 1,45 barn per kvinna, det är riktiga krissiffror. 2,1 behövs för att upprätthålla befolkningsmängden.

Vi behöver fler barn i Sverige. 

 

Nej vi behöver förstås barn som växer upp till goda medborgare!
Många svenskar har växt upp i fattigdom i Sverige och de allra flesta av dem blev goda medborgare. 
Som tex min farfar som var jättefattig och fick bo på barnhem i början av 1900-talet för att de inte kunde ta hand om honom. Han blev en god samhällsmedborgare och en bra familjefar och uppfostrade två barn till att bli goda samhällmedborgare.
Min svärmor växte upp en fattig familj med 11 barn och hon och alla hennes syskon blev också goda samhällsmedborgare. Alla deras barn också, de flesta av barnen är till och med numera väldigt välutbildade.

Fattigdom innebär inte att man är en dålig människa. 
För den som vill läsa läxor finns det alltid plats. Man kan tex läsa läxor på våra fina kostnadfria bibliotek om man skulle vilja sitta ostört. 

Människor har blivit så materialistiska så det är löjligt. Om pengar var den enda faktorn som avgjorde hur man blev som förälder skulle ytterst få människor i andra länder få skaffa barn öht! Ska bara rika människor i rika länder få skaffa barn då?

Det viktigaste är att man har tid, kärlek att ge och inte märkeskläder och utlandsresor. Det finns skitföräldrar bland höginkomsttagare med. Min kusins pappa var en vidrig narcissist med så höga krav att han fick sin unge att börja stamma. Det viktigaste är att man har ork, tid, kärlek och engagemang. Sen är det självklart viktigt att tillgodose basbehov. 

Det lär vara ytterst få i Sverige som ens tänker tanken att skaffa 8 barn. Jag känner knappt någon som har fler än 3 barn.

Hursomhelst är inte fattigdom statiskt. Det finns unga lågutbildade som skaffat barn men utbildat sig på universitet senare i livet. Särskilt tack vare att man faktiskt kan göra det i Sverige. Det vore värre att skaffa 8 barn i USA och inte ha råd med deras utbildning och sjukvård tex.

Min svärmor är född på trettiotalet och lever fortfarande. 

Det är ju inte sant , jag känner många ungdomar som fått heltidsjobb , flera har till och med tillsvidaretjänst, utan mer än gymnasieutbildning. 
Och många av dem har gått teoretiska gymnasieprogram. Inte bara de praktiska programmen , där det är mer självklart att du får jobb efter gymnasiet. 
Det finns gott om jobb. 
Är du hel och ren och har en gymnasieutbildning så får du jobb. I alla fall om du är villig att flytta och det har svenskar fått göra i alla tider, flytta till jobben. 

Har du personlig erfarenhet av detta i Sverige idag?

Vi har ett försörjningsstöd som är extra anpassat för just barnfamiljer, normen för varje barn är extra väl tilltagen för att just inte barn skall fara illa. 
I min kommun beviljar socialen extra ersättningar för att barn skall kunna gå på fritidsaktiviteter. De följer till och med första gången för att hjälpa familjer från andra kulture att få in sina barn på aktiviteter. Det var en grupp somaliska flickor som socialen följde med mammor till Karaten som min son gick på. De tränade karate med slöja och det gick bra. 

Om du inte får mat och kläder, trots att föräldrarna får försörjningstöd som är beräknat att räcka till detta, då kan det finnas skäl för orosanmälan och även ett eventuellt omhändertagande av barnen. 

Det stora hotet mot de unga är den utbredda psykiska ohälsan. 
Det är svårt att få en anställning om du lider av psykisk ohälsa, av naturliga skäl undviker arbetsgivare att dra på sig ett rehabilitieringsansvar för psykisk ohälsa. 
Psykisk ohälsa drabbar brett, inte bara ekonomiskt fattiga familjers barn drabbas av psykisk ohälsa. 
Jag tror att svenska barn, generellt,  lider mer av brist på föräldrars och andra vuxnas tid, än vad de lider av brist på pengar. 

Jag skrev ju att täcka basbehoven är viktigt. Där ingår vad jag vet mat, kläder, boende etc . Men inte dyra materialistiska saker.  

Finns det många i Sverige som skaffar barn men inte har råd med mat? Det finns ju sociala skyddsnät i Sverige för det? Jag har flyttat till ett land där man är mycket mer personligt ansvar och har betydligt lägre löner, men föräldrarna engagerar sig väldigt mycket i sina barn. Det gäller även de mer flera barn.

Ärligt talat? Nej jag har aldrig någonsin sett eller träffat någon som skaffat åtta barn. Det lär knappast vara vanligt med en sådan situation bland svenskar?

Många barn handlar oftast om fler än 3 st, så det kan knappast vara ett vanligt problem? Men om någon skaffar det så kan jag förstå att de får det problematiskt om de inte blir superkända influencers förstås.

Alldeles oavsett brukar ett större problem vara tid och engagemang för många barn. Socialbidrag är väl tufft oavsett om det är för 3 eller 8 barn, då det inte handlar om några högre summor?  För ju fler barn så kan de ärva sina syskons eller köpa på second hand m.m. Det kanske inte är kul, men de dör inte av det. Vidare kan fattigdom även drabba normalinkomsttagare vid tex separation eller sjukdom.

Försörjningsstödet är ganska väl tilltaget till barnfamiljer, just för att alla barn skall ha det bra i SVerige. Men pengarna går till föräldrarn , så allt beror på hur de prioriterar. Det har alltid funnits föräldrar som supit upp försörjningstödet, tex. Eller spelat bort det . Sådant går inte att skydda barn mot , med mindre än att omhänderta dem, och det försöker man ju att undvika i det längsta. 

Riksnormen för försörjningsstöd 2024

För en artonåring får man som personliga kostnader (mat , kläder etc) 4780 kr-
För en tioåring 3680 kr. Två sammanboende vuxna får 6800 kr. Dessutom får man för gemensamma hushållskostnader 3000 kr för en åttabarnsfamilj.
Utöver dessa pengar får man boendet betalt plus el plus hemförsäkring.
Man kan också ansöka om extrapengar för tex glasögon eller andra nödvändigheter. 

Så om föräldrarna sköter sig och prioriterar någorlunda behöver inga barn gå utan mat och kläder i Sverige. 
Om ni inte håller med mig så förklara gärna varför försörjningsstödet inte skulle räcka?

Är det meningen med livet att göra karriär och bli VD?
Hur många procent av svenska ungdomar kommer att kunna bli VD?

En hantverkare kan tjäna bra och starta eget och bli både VD och bolagsägare.
Många unga jag känner får sitt första jobb inom IT-support  och där kan man jobba upp sig och kanske till och med bli VD för ett IT-supportbolag till slut, om man ser det som meningen med livet.