Anonym (Patricia) skrev 2024-11-11 23:46:02 följande:
Ha inte för bråttom hem, stanna kvar på BB så länge du får och använd tiden till att läka efter förlossningen, få amning att funka , sova det du behöver och ha närhet till både rådgivning och människor som vet vad du pratar om. Det är mentalt oerhört omtumlande att föda barn och babyblues som kommer efter ca 3 dagar kan vara nästan värre än förlossningen...då lovar jag att du vill ha kunnig personal omkring dig .
Då i det skicket är det viktigt att komma hem med amning som funkar, ett par dagar av rutiner fixade , rejält med smärtlindring och ha pratat av dig om förlossningen med personalen som var med. Att komma hem snabbt och sen kämpa med amning när hormoner går banans i kroppen är inget jag rekommenderar alls.
Vill slå ett slag för den tuffa mentala perioden efteråt som kan vara riktigt hård och slitsam.och som många inte vet nånting alls om då många tänker mysig amning och binge:a Netflix...men så är det inte för alla. När man ammar 24/7 och brösten blöder och bebis skriker och man själv gråter av utmattning så kan det var skrämmande. Då behöver man en mamma i närheten, massa mat i frysen och nån som handgripligen kan gå ut med hundar och bebis så du kan sova och duscha.
Ha i bakhuvudet att det kan bli precis så jobbigt med barn som du hör i skräckhistorier från andra föräldrar och tänk ut en plan för hur du praktiskt ska kunna lösa
worst case scenario , för vi finns vi också som levde på kaffe, energidrycker, lösgodis, och grät i 3 månader , och vaggade kolikbarn utan att kunna duscha på lika lång tid.. jag önskar nån hade talat om det för mig att såna barn också finns...
För mig var det tvärtom när det gäller amningen med yngsta barnet. Jag födde med snitt (då kan det ju ta längre tid för mjölken att komma igång). Hade ammat båda mina äldre barn länge (1 år och 3 år).
Det ville inte på sjukhuset, fick stanna en extradag (så 4 dagar totalt) för att han gick ner och så behövde han få lite ersättning.. och jag grät en del. Till slut fick vi åka hem och så fort jag satte mig i bilen kände jag att mjölken rann till ordentligt. Det var så skönt att komma hem och slippa sjukhuset tyckte jag. Sen gick amningen jättebra, jag helammande i 6 månader ungefär och jag ammar faktiskt lite fortfarande fast han är 2,5 och jag är gravid igen i vecka 25.
Det där är ju olika och beror på hur personalen är också. Med första barnet kan det nog vara bra att stanna lite längre men man ska ju göra det man känner är bäst. Jag tyckte det var jättejobbigt att sova på sjukhuset också för sonen vägrade sova i sin egen ?säng? och det var jättesvårt att sova med honom i sjukhussängen utan att han kunde ramla ur.
Så som sagt, för en del känns det nog bättre att stanna kvar lite längre , jag kände nog så med första barnet också. Men en del vill helst komma hem. Inget av det är fel.
Mina två äldre barn (flickor) var förresten värre än yngsta när de var bebisar, de skrek mycket mer. Yngsta var mycket lugnare när han var bebis men nu när han är 2,5 är han helt kaos och supervild haha.
