Skolgympa och betyg

Idrott är väl fortfarande ett ämne som man får räkna bort om det inte gynnar ens snitt att ta med det?
I så fall gör det ju inte så mycket.
Det skulle kännas märkligt att ha ämnen som inte gav betyg i och med att de kan vara mer eller mindre relevanta. 

Ämnet heter ju numera idrott och hälsa och i mitt barns skola har de hälsa på en vanlig lektion i klassrummet och idrott i gympasal eller utomhus. I ämnet hälsa lär de sig om kost och hälsa, hur rörlighet, sömn och så vidare påverkar kroppen mm. Det går absolut att examinera i det.

Idrott innefattar många olika moment såsom bollsporter, löpning, bygga vindskydd mm. 

Jag ser inte varför man inte skulle kunna få betyg i dessa viktiga ämnen. 

Ok, om man då har betyg i idrott, hur ska det bedömas? För högsta betyg ska man vara duktig i allt eller räcker det med att vara jätteduktig inom ett område exvis bollsporter, friidrott, dans eller gymnastik?

Och om man då är duktig på teori men värdelös i idrott eller tvärtom så landar man på vilket betyg?

På samma sätt som i alla andra ämnen. Man kollar de nationella betygskriterierna och bedömningmallar. Se Skolverket

Nej  Man får inte räkna bort Idrott och hälsa som räknas som ett viktigt kunskapsämne. Det går inte att jämför med den gamla skolgymnastiken. Även teori ingår, kunskap om träning, kost och hälsa. 

För att få A måste man ha god kunskap och färdighet inom alla områden inom ämmet Idrott och hälsa , det räcker inte med att bara vara bra inom bollsport. Jag tycker det är rimligt. Det är inte betyg i bollsport, det är betyg i Idrott och hälsa.

Min son fick A i idrott och hälsa när han gick ut 9:an förra året. Ett viktigt ämne där man också fokuserar på hela kroppen och att allting hänger ihop . Näringslära tex är viktigt samt den psykiska hälsan. 
Det handlar inte längre om vem som är bra på fotboll eller kan springa fort utan helheten bedöms och teori och praktik är lika viktiga.  

Jag själv hade 5:a i idrott men egentligen mest baserat på att jag höll på med idrott på elitnivå och var van med att röra på mig och van med  träning och följa instruktioner.  Värdelöst betyg då jag samtidigt var sjuk i anorexi och inte borde ha fått delta överhuvudtaget.  

Mina barn har inte börjat med betyg än, men jag hoppas verkligen att betygssättningen ändrats sen jag gick i högstadiet för snart 25 år sen. En lektion skulle vi hoppa mot en mätsticka för att se hur högt vi kunde hoppa. Det fanns G-höjd, VG-höjd och MVG-höjd och hoppet, tillsammans med lite andra övningar, direkt betygsgrundande. Jag var knäskadad hela nian och kunde inte hoppa ordentligt och trots att jag hade haft full pott på de teoretiska proven vi skrivit, hotades jag med att underkännas. Men DEN bakgrunden, så tycker jag inte att idrott ska vara ett betygsgrundande ämne. Om det ser annorlunda ut idag, kan det mycket väl vara det.

Jo det fick man förut, jag tog studenten -99 och då var det så. 

"Betyg i idrott och hälsa räknas bara med om det krävs för behörighet eller höjer meritvärdet".....

Så här räknas betygen (antagning.se)

I slutänden blir det en objektiv bedömning av läraren/lärarinnan. Man kan ha hur exakta kriterier som helst i läroplanen men vissa saker inom idrotten går bara inte att mäta.

Hur mäter man någons kompetens i handboll?!

Jag fick en 5:a (det var högsta betyget på den tiden) i idrott på gymnasiet inte för att jag hade bäst enskilda resultat i alla idrotter vi testade utan för att jag var "sådan bra ledaren i gruppen".

Mina idrottsliga prestationer hade givit mig en stark 4:a (kass på simning och bara medel på långdistanslöpning) men mitt engagemang och driv (främst i bollsporterna) för klassens mindre duktiga idrottare var det som hon tyckte gjorde mig till en 5:a.

Alla betyg går att ifrågasätta men just idrott ha alltid varit mest "luddigt"

Jag medverkade inte på idrotten i grundskolan nästan överhuvudtaget, men jag fick G ändå i nian. Jag borde ha fått streck, inte ens IG alltså. Men jag fick G. Min lärare visste att jag var aktiv på fritiden i flera sporter och tyckte inte att grov mobbing i skolan skulle föranleda ett dåligt betyg. Jag minns inte hur mycket teori vi hade då, tekniskt sett hette det Idrott och Hälsa på min tid också.

Idag är i alla fall mina barns skola mer flexibel angående idrotten än de var på min tid. Det finns mer utrymme för barn som mår dåligt av idrottssituationen i gigantiska grupper att göra annat, gymma, simma, ta em prommenad/springa istället. 

Var du även duktig på typ klassisk gymnastik? Jag var klart bäst på bollsporter på tjejsidan och bland dom bästa vad gäller dom flesta friidrotten, men sen typ klassisk gymnastik där man ska snurra baklänges runt en stång, göra saker i ringar och liknande var jag värdelös på.  Hoppa plint, hjula och liknande räknar jag knappt för svårt att misslyckas i det.

Rent idrottmässigt har man ju vanligtvis vissa fördelar av sin grundfysik på samma vis som den ger en vissa nackdelar. Som lång har jag solklara fördelar inom vissa områden, men samtidigt klara nackdelar inom andra. 

Kan tycka att just idrott är verkligen ett ämne där idrottsläraren måste ha extremt bra koll för att undvika mobbning och orättvisor.

Bra att det är mer flexibelt idag även om jag tycker det är synd att man inte lyckas få till en miljö där alla kan vara med och exvis spela/leka tillsammans. Men jag förstår att det är svårt när det är barn man har att göra med. Och jag tror det är väldigt svårt framför allt bland killar att lära sig visa hänsyn och exvis även passa bollen till Olle/Maja som inte är bland dom bästa på plan. Samtidigt kan jag tycka att den biten också borde läras ut på skolan. 

Det hade vi nog inte efter årskurs 6, ungefär. inte vad jag minns.

Idrott var och är beroende av dels intresset hos gympaläraren och dels av vilka anläggningar skolan har tillgång till.

Dessutom måste den vara "tidseffektiv" och där är bollsporter svårslaget då du får in en massa folk på plan samtidigt istället för att ungarna ska stå i kö för att hänga i romerska ringar och försöka göra en volt.

"Klassisk gymnastik" idag kräver anläggningar som de flesta skolor inte har tillgång till annat än som möjligen ett besök på stadens "gymnastikhus" där gymnastik-klubbarna tränar.

Först på högstadiet hade vi en gymnastikdirektör som var fd landslagsman i friidrott. Sedan på gymnasiet hade vi en kvinnlig gymnastikdirektör som också hon hade varit med i landslaget i friidrott.

Nu blev det inte så mycket friidrott (det där med tillgång på arena) men idrotten blev rätt "tävlingsinriktad" då deras bägge personligheter var sådana och de prioriterade sådant.

Kul för oss som själva tävlade i någon sport på hög nivå men förmodligen inte lika kul för de som inte idrottade alls på fritiden.

Nu har man tydligen lagt till teori på gympan och jag kan nog tycka att det rimliga vore att ha separata betyg i dessa två.