Jag är sjukskriven då jag klappat ihop pga dödsfall i familjen, renovering, stress och relationsproblem.. Jag får hjälp via hälsocentralen och tar även medicin nu. Min sambo sen några år tillbaka kämpar också me måendet, men vägrar söka hjälp, vilket resulterar i att vi bråkar över minsta grej. Han är som en vägg, inte mottaglig för kommunikation ens. Jag är övertydlig om hur jag mår, hur jag kan va idag när ja mår så här, berättar vad som hänt eller sagts till mig, såsom man brukar berätta för sin partner. Liksom kommunicerar å berättar så han vet varför jag mår som jag gör. Lika förbannat så tar han sen illa upp och anklagar mig för att jag anklagar honom över mitt mående!? När de inte ens handlat om honom! Allt ska handla om honom, minsta fel är hans tydligen. Slutar med att vi bråkar så han skriker! Ibland går han ut och slår sönder grejer också! Och om jag ber honom sluta skrika så kallar han mig för översittare. Har många ggr bara gått därifrån. Och han fortsätter gapa och tycker att jag går iväg för att jag tror att jag hade sista ordet. Jag blir helt matt och slut av han.. Nu för tiden går jag bara och väntar och längtar till han ska åka iväg till jobbet eller så. Jag kommer inte bli bra så länge han inte kan söka hjälp så vi kan jobba med vår relation i framtiden. Vet inte vad jag ville med de här inlägget...är bara helt slut och tom.
