Influencers i hästvärlden

Senast igår läste jag ett inlägg på en annan plattform, skriven av en hockeyförälder. Barnet hade fått en ögonskada och ett tag var det osäkert om synen skulle komma tillbaka fullt. Nu var synen tillbaka, men barnet hade träningsförbud ytterligare två veckor. Föräldern var sååå upprörd, för barnet var mitt i ett viktigt utvecklingsskede i sin träning. Men - han var också oerhört taggad på att komma tillbaka och köra ännu hårdare om två veckor (oklart om förälder eller barn åsyftades...)

Jag blev riktigt illa berörd. Snacka om att ha fel fokus. Snacka om att leva sitt liv med de egna drömmarna genom sitt barn. Jag har en del bekanta som idrottat på hög nivå, eller har barn som idrottar på hög nivå och ingen har pushat på det sättet. Alla föräldrar har varit stöttande, men inte tvingande. Jag har vänner vars barn just vann EM-guld i en träningsintensiv sport och de har hållit tillbaka vid behov och verkligen undersökt när det varit okej att gå tillbaka efter till exempel frakturer. Idrottskarriären har man ett tag. Kroppen har man hela livet.