Trött på egoistiska vänner

Tänk, jag är i precis samma situation fast tvärtom. Jag har inga barn och jag börjar tröttna på vissa gamla vänner som aldrig kan prata om något annat än sina barn, verkar ha ersatt alla sina gamla intressen med barnens intressen, inte visar något som helst intresse för mitt liv trots att jag har engagerat mig mycket i både dem och deras barn och som aldrig hör av sig om de inte behöver barnvakt. 

Man kan nog konstatera att familjebildning är en sån sak som lätt ruckar på relationer - åt båda håll.

Och många gamla vänskaper rinner av naturliga skäl ut i sanden när livet förändras. Det måste inte bero på att någon skaffat barn.

Men är det verkligen så att dina vänner saknar empati för din livssituation? De kanske bara tycker att livet pågår som vanligt även om du är mamma? Känner du att de borde behandla dig på något annorlunda sätt?

Ja, för dem är det kanske självklart att du - deras vän - skulle intressera sig för vad som händer i deras liv? Delar du aldrig med dig om det mest centrala för dig - dina barn och ditt mammaliv?

Du är uppenbart upprörd över att de inte verkar vara tillräckligt intresserade av dina barn och ditt föräldraskap enligt dig, men hur mycket engagerar du dig själv tillbaka?

Är ni verkligen så ointresserade av varandra som det låter är det kanske dags att inse att de vänskaperna är över, ja. Men jag undrar om det inte handlar om att du själv är för låst i din egen bebisbubbla för att kunna se andras perspektiv.