Trött på egoistiska vänner
Jag hade tur med alla mina vänner under f-ledigheten då dem alla visade stort intresse och engagemang i mitt barn samt förstod min sårbarhet då jag också vart ensamstående, redan när jag plussade.
Vännerna bestod av en salig mix av nyblivna föräldrar, kompisar som var sambo utan barn samt familjen, dvs syskon med partner med barn som då var tonåringar.
Familjen ställde upp i vått och torrt och tyckte det var jättekul med en liten igen, kompisarna utan barn ville umgås och gulla med bebis och med barnfamiljerna umgicks vi i barnvänliga miljöer.
Inser att jag har haft stor tur här.
Känner du att dina gamla vänner inte tillför så mycket nu så försök att odla nya kompisar tex på öppna förskolan om ni har någon, jag träffade flera nya kompisar genom det och umgås ännu 16 år senare med dem.
Vänner kommer och går i livet, oftast beroendes vart man är i livet.
Jag tappade också några vänner när jag var yngre då de fick barn och kanske flyttade långt bort från där vi bodde och jag ännu hade helt andra fokus än familjebildning.
Det var en sorg givetvis men rätt vanligt tror jag att man glider ifrån varandra i perioder eller helt när man står på olika platser i livet.