Klarar du att springa en mil utan pauser?

Nej. Inte ens under mina träningsperioder när jag gått massor på gym och sprungit Midnattsloppet har jag kunnat springa utan pauser.

För det första har jag haft astma sen jag var barn. Jag var extremt omotiverad att springa när jag var barn eftersom jag direkt fick väldig andnöd. (Astman är dock bättre nu.)

För det andra har jag haft stor byst sen jag var barn, vilket också lett till ovilja att springa.

För det tredje fick jag pcos i puberteten och började lätt gå upp i vikt.

Min kropp är frisk, men har ofta känts otymplig. Jag har tagit mig i kragen många gånger och tränat mycket, men det har aldrig känts lätt att springa. En gång hängde en (längre, smalare) vän med mig på ett millopp. Fastän jag hade löptränat och inte hon, märkte jag direkt att det var lättare för henne. Jag fick kämpa och slita som en galning för att hålla jämna steg med henne (och vi tog nån paus också, hon ville inte fortsätta ensam) och vi kom i mål tillsammans, men jag var heeelt färdig medan hon var mer opåverkad. Så det är verkligen extremt olika.

Nu är jag 49 och har inte sprungit på ett år kanske. Jag har tanken att jag ska börja igen, men det brukar ändå bara bli en eller två kilometer, och det känns tungt hela tiden.