Hur blir man politiskt objektiv?

Jag tycker att du har en bra ambition.  Samtidigt tror jag inte att det är möjligt att vara objektiv. Det är ofta möjligt för flera sanningar att existera parallellt. Det gäller i synnerhet en så infekterad konflikt som Palestinakonflikten. Ingen av de berättelser som marknadsförs är objektiv, i meningen att de tar in alla relevanta perspektiv.

Det jag själv har gjort är att undvika att ta ställning i frågor jag inte fullt ut har grepp om. Det är också viktigt att kunna skilja mellan olika lager i en konflikt. Varje stor konflikt, eller politisk motsättning, består av flera underliggande frågor. Det är möjligt att ha uppfattningar i vissa av dem, utan att nödvändigtvis ha ett tvärsäkert svar gällande helheten.

I vissa saker finns det flera sanningar, såklart. Men i andra fall finns det objektiv och obestridlig fakta. I fallet med Palestinafrågan är det ett obestridligt faktum att det inte är den dödligaste konflikten sedan Vietnamkriget. Faktum är att det är en konflikt som inte ens finns med bland de dödligaste på 2000-talet och inte ens under 2020-talet är konflikten i Palestina den dödligaste konflikten. Detta är en obestridlig fakta, och det måste man acceptera.

Detsamma hände i senaste valet. Jag träffade en socialdemokrat som bestämt hävdade att Stockholm hade Sveriges längsta vårdköer. Jag kollade upp det och det visade sig att Stockholm tvärtom hade bland Sveriges lägsta vårdköer. När jag gick tillbaka till honom hävdade han direkt att dessa siffror inte stämde och blev enormt ifrågasättande, och när jag visade honom detta bytte han ämne och började prata om Sveriges PISA-resultat som fallerat. Poängen är inte att hacka på sossarna utan poängen är att ideologistyrning fördummar och förblindar, vilket gjort att jag tror på objektiv fakta som den bästa metoden att forma sin åsikt.

Man kan alltid hävda att det finns en sanning. Om du läser ett par böcker om en viss fråga kan du säkert uttala dig hyfsat träffsäkert. Det hjälper bara inte om andra har olika andra bilder. Du kan veta själv att du har bättre koll men du kommer inte att kunna övertyga någon. Frågan handlar inte om fakta utan om identitet.

Jag kan inte se varför antalet offer i en viss konflikt skulle göra den värd att engagera sig i. Det är inte någon idé som jag hört tidigare. 

Att det påstås en massa saker som antingen är helt fel eller vinklade på olika sätt är sant. Det är svårt att vara tillräckligt påläst i varenda sakfråga för att direkt kunna genomskåda varje lögn. Samtidigt är det skillnad mellan folk i allmänhet och de som är engagerade i politiken mer på allvar. Det är kanske mycket begärt att alla ska ha koll på allt.

Anledningen till varför det är viktigare att engagera sig i mer dödliga konflikter är för att den är mer dödlig. Om Estoniakatastrofen inträffat samma dag som en båt i en sjö med fem människor i som föll i vattnet vore det väldigt konstigt om det sistnämnda fick lika mycket uppmärksamhet som det förstnämnda. Du kanske tycker att detta är en konstig jämförelse men faktum är att det är så Palestinakonflikten står sig i förhållande till kriget i Kongo-Kinshasa. Andelen döda uppgår i Palestina till 1% av antalet döda i Kongo-Kinshasa, liksom fem på roddbåten gjorde i förhållande till Estoniakatastrofen där drygt 500 dog. Det intressanta är att både högern och vänstern är lika engsgerade i denna fråga fast på olika håll. Högern stöttar Israel, vänstern Palestina. Lika tydligt var det inte i inbördeskriget i Etiopien. Det var knappast att vänstern stod för Tigray och högern för Etiopiska regeringen, utan där var det tyst trots att över 100 000 dog år 2022 (mer än dubbelt så måbga som dött i Palestina under 2024).

Det viktigaste för mig är som sagt att forma min världsbild efter fakta. Ett annat exempel jag kan nämna är att jag tycker att man ska lyfta bilden. Titta exempelvis om debatten kring yttrandefrihet. Visst kan man tycka att det är fult när vissa yttrar sig, men till syvende och sist får man kolla på hur länder med en inskränkt yttrandefrihet ser ut kontra länder med en öppen yttrandefrihet. Länder med en inskränkt yttrandefrihet tenderar att ha lägre levnadsstandard, sämre ekonomi och generellt verkar det vara länder få vill bo i. Länder som däremot har en öppen yttrandefrihet är oftast högfungerande med en hög levnadsstandard och en god ekonomi och välfärd. Det i sig kanske inte förklaras med yttrandefriheten, men det är ett intressant faktum.

Svår fråga. Jag betraktar mig själv som någorlunda objektiv i jämförelse med de flesta personer jag känner. Det innebär förstås inte att jag inte har värderingar och åsikter, men jag tycker att jag är förhållandevis bra på att skilja mellan mina värderingar och min bedömning av hur saker ligger till.

En faktor som ligger bakom den utvecklingen hos mig tror jag är mitt vetenskapliga sätt att tänka, dvs. jag har en skepsis mot olika påståenden och vill gärna undersöka saken själv så gott jag kan. Där hjälper det förstås till att jag själv är forskare, men jag har gjort så långt innan jag utbildade mig. Jag märkte i 20-årsåldern, precis som du gjort nu, att även de personer jag tyckte hade rätt och stod för det jag tyckte var goda värderingar gjorde tolkningar och överdrifter som inte går att försvara intellektuellt. Sedan dess har jag bara mer och med blivit medveten om hur oerhört vinklat mycket av det som sägs och skrivs är. Det låter som att du är i början av en sådan utveckling.

Men en sak jag tänker på när det gäller det du skriver är att du verkar utgå från att det finns någonting som objektivt sett är viktigt. Jag ser det inte på det sättet, utan jag tycker att det som finns där ute är en materiell verklighet (som visserligen kan vara svår att få objektiv kunskap) men sen lägger vi människor på en massa lager av tolkning och mening på det. Att antalet döda i en konflikt skulle avgöra om konflikten är viktig är ingen objektiv sanning utan det är ett ställningstagande du gör. Ditt exempel med Estonia och någon liten båt som sjunker är illustrativt, för att ja, för många skulle Estonia-katastrofen vara mycket mer viktig men för den som förlorar en anhörig i den lilla båten blir ju det förstås en mycket viktigare händelse. Hur viktigt vi tycker någonting är styrs inte av objektiva parametrar utan av hur mycket vi tycker att det som händer angår oss själva. Sen är det förstås så att en anledning till att många av oss tycker att just den konflikten är så viktig är att media skriver om det så oerhört mycket samt att det konflikten har fått en politisk laddning, så jag tycker du gör rätt i att problematisera det och att jämföra med andra konflikter, men jag tycker att du är fel ute när du försöker hävda att det finns något objektivt rätt svar i vilken konflikt som ÄR viktigast.

Tycker egentligen att Karriäristen uttrycker det väldigt bra och kärnfullt. Ambitionen att vara objektiv handlar mindre om att få kunskap om hur det verkligen är än en sorts inställning att det är svårt att veta saker och därför svårt att ta ställning i många övergripande frågor. Bästa chansen att få så objektiv kunskap som möjligt är genom att utveckla expertkunskap inom ett särskilt område, och så får man bara inse att den kunskapsnivån kommer man inte att kunna nå inom andra områden.

Jag köper inte alls idén att "mer dödlig" skulle vara en viktig anledning att engagera sig i en konflikt. Att engagera sig är generellt något ganska meningslöst. Det är något man gör för att det känns viktigt för en själv, inte för att det förväntas ha någon reell påverkan. Av den anledningen skulle jag säga att Palestina-konflikten är viktig om man kommer från Mellanöstern, har annan koppling dit eller kanske är troende.

Sedan kan man ju gå med i demonstrationståg bara för att visa solidaritet och det är ju inte fel. Det här med höger och vänster behöver man inte bry sig om. Dock verkar ju Palestina-demonstrationerna ha ett inslag av extremister och då går man kanske helst med i någon demonstration som ordnas av någon rumsren rörelse.

Jag håller just nu på och tar mig igenom Hans Roslings bok Factfulness. Det låter som att den skulle passa bra för sig. Jag lyssnar på ljudboken och hans har läst in den själv. Han verkar ha haft en väldigt stark önskan att göra världen mer objektiv.

Din poäng om yttrandefrihet är rimlig men det är också viktigt med kausalsamband. Det är lätt att uppfatta att A leder till B men sambandet behöver ju inte se ut just så. Sedan är det ofta många saker som hänger ihop i praktiken. De flesta rika länder är också fria men man kanske inte direkt blir rik av att vara fri.

Det finns nog en uppsättning olika böcker som du borde läsa för att få en bra världsbild. Ovanstående bok är en bra start men sedan kan du hitta många fler. Det är ju bra att låta ett sådant projekt styras av intressen också, inte bara att läsa det som står på någon lista.

Du har fått bra svar redan, så jag ska inte upprepa annat än att jag också anser att man aldrig kan vara helt objektiv, men att man ska sträva ditåt, och sträva efter sanning. Saker som kan hjälpa i den strävan är till exempel:

-Ha människor av olika typer av livsåskådningar/religioner/politisk färg etc. i din bekantskapskrets. Bland det mest förödande som finns är att bara omge sig med människor som tänker och tycker precis som man själv.

-Passa dig för att avfärda meningsmotståndare som ointelligenta eller onda (det inkluderar att etikettera dem som rasister, -fober, och liknande). Människor är komplicerade och fulla av motsägelser.

-Skilj på sak och person.

-Var intellektuellt hederlig. Ha inte dubbla måttstockar. Tolka meningsmotståndare så positivt det går, förutsätt inte att deras mening är den värsta möjliga.

-Sätt dig gärna in i argumentation och logik, speciellt i logiska felslut och andra typer av argumentations- eller tankefel. Det är nödvändigt för att kunna fånga upp när man själv gör sig skyldig till sådana.

-Ta del av olika sidor av en sak. Var uppmärksam på vinklingar,  till exempel hur rubriker och ingresser i artiklar formuleras eller att viss information lyfts fram/döljs. I det här ingår också att vara medveten om grunderna i statistik och lite om hur forskning fungerar.

-Tänk på allvar igenom saker och argument som talar emot din egen åsikt, avfärda dem inte reflexmässigt. Var öppen för att du har fel (förmodligen har du det i alla fall delvis) och för att justera din inställning.

Det ovan låter bra, eller hur? Det vore ju fantastiskt om alla, inklusive jag själv, klarade av att applicera detta fullt ut. Men ingen klarar det. Men medvetenhet är en liten bit på väg i alla fall, det är bättre att ta ett myrsteg framåt än att stå still.

Jo, jag förstår dig, har själv tänkt i de termerna. Hur gammal är du? Det är ganska vanligt att man är idealist när man är ung. Sedan får man mer livserfarenhet och man får en mer realistisk syn på saker och ting. Det är ju en personlig utveckling också. 

Och den bygger ju dels på information - inte bara om det som händer just nu utan oftast är det ju bakgrunden som är viktigt. Man måste veta i vilken situation det här händer och vad som har hänt innan. Om du vill vara säker hur du ska värdera aktuella händelser så som kriget i mellanöstern eller kriget i Ukraina - det är ju en kombination av att ha förutsättningarna klart för sig  - dvs. vad vill de som krigar, vem har rätt till landet (om det är land det handlar om, som med Ukraina). Och oftast är det också bra att lita på sin magkänsla i viss mån. Den ursprungliga magkänslan som man har i början är oftast rätt. 

Men jag brukar även titta på siffror. Jag ger inte mycket på känslosamma överskrifter om att det är fruktansvärt många människor som dör, utan kollar siffrorna. Om man t.ex. påstår att det är för många civila som dör i ett krig så kan man ju jämföra hur det har sett ut i andra krig. Experter kan också vara bra att lyssna på, läsa. Men då får man akta sig att de inte har en speciell agenda. Om man har lite kunskap om ämnet, så kan man i oftast avgöra om det låter rimligt, det som experten säger. 

Nu pratar du om engagemang från enskilda individer, jag om engagemang från samhället som helhet. Konflikten mellan Israel och Palestina är och förblir en oerhört uppblåst konflikt som egentligen har påverkan på internationella scenen just för att den är så överhypad. Konflikten mellan Indien och Pakistan skulle egentligen vara en långt viktigare konflikt internationellt eftersom den inkluderar två länder med kärnvapen där dessutom ett av länderna faktiskt är på god väg att bli en internationell stormakt.

Ja, factfulness låter otroligt bra. Kollade upp den. Där får man också en rätt bra bild av att världen inte är sämre idag än förr utan faktiskt bättre i många avseenden. Jag gillar verkligen sån typ av fakta eftersom det belyser cad som fungerar snarare än vad som inte fungerar. Vi människor har inbyggt i oss att ha en negativ bias, och därför uppmärksammar vi hellre sånt som faktiskt är hemskt i världen än det som är gott.

Är inte engagemang på olika nivåer sammankopplat?  Engagemanget från de som går med i demonstrationståg handlar ju om att svenska regeringen ska agera mer och annorlunda. Är man inte själv politiker eller har någon betydande roll så är det väl genom att engagera sig själv man kan göra skillnad?

Jag tänker att konflikten i Ukraina är den konflikt som borde engagera oss mest eftersom den har direkt koppling till Europas framtid. Mellanöstern är och kommer sannolikt alltid att vara ett slagfält. Om det just idag inte är krig på en viss plats där är det mest en tidsfråga innan det blir det. Det är bristen på utveckling som skapar grogrund för krigen. Det handlar inte om religion eller etniska grupper utan om stora grupper som saknar framtid. Just därför kommer olika fredsavtal inte att leda till "riktig fred" om det inte också leder till demokrati och riktig utveckling. Platser där alla är arbetslösa och allt är allmänt deppigt är generella källor till problem.

Factfulness är framför allt bra för att den är så enkel. Man behöver inte ha någon särskild utbildning för att förstå den. Han har verkligen försökt förenkla allt maximalt. Många andra böcker kan rikta sig till en mer kunnig publik och är man själv inte så insatt kan de vara svårare att förstå fullt ut.

Man blir äldre, mer erfaren och mindre prestigefylld.

En bra start på objektivitet är väl att identifiera manipulativ propaganda. 

Om du i något sammanhang läser något med inslag av ironi och sarkasmer så kan det vara en manipulation. Eller t om troligen.

Det är också bra att du har en målbild iom samhällets bästa. Man kan ha andra målbilder också t ex vad som är bäst för mig eller att man vill söndra Sverige, saken blir inte mindre objektivt bara för att målbilden kan se annorlunda ut.