Anonym (nooooo) skrev 2024-12-01 15:32:03 följande:
Den triggas när jag tänker att "andra" i min ålder (runt min ålder) jobbat i många år, vilket gör att de gjort karriär. Många har barn (och jag vill inte ha barn, men i samhällets ögon är dessa personer liksom där man "ska" vara i livet), de kan resa, för de har råd med det. Många har bostadsrätter, hus, körkort osv.
Jag har inget körkort, har ett tunt CV, har inga sparade pengar....
Ofta får jag ångestkänslor av att andra förväntar sig att jag bör göra saker som jag inte vill heller... som t.ex. skaffa barn.
Körkort både vill jag ha, och inte. Det är dyrt, jag är rädd för att köra bil, men det skulle vara en frihet att kunna köra bil vid behov.
jag vill också ha vänner att umgås med där man liksom möts runt ett intresse. Kanske träna tillsammans, eller man kanske båda har samma smak på musik och går på konserter tillsammans etc. Problemet där är att de flesta i min ålder är "förbi" den tiden. De har barn och umgås med barnen/sina sambos/makar osv.
Ursäkta för mitt klagande.
Allt är egentligen inte så dåligt i mitt liv.. Det finns de som har det värre.
Jag är bara stressad över att saker inte är som de "borde" vara för mig.
Det där med "borde" existerar egentligen inte, du befinner dig i "hur det är" och där väljer du själv egentligen hur pass väl du anpassar dig. Du äger det här med andra ord. T ex att du inte vill ha barn skänker dig en frihet som de med barn inte har. Att du inte har en gymkompis är ingenting som egentligen förhindrar dig att skaffa en. Är en karriär verkligen något för dig? Eller uppskattar du friheten som du får genom att inte ge dig in i ekorrhjulet? Du behöver anstränga dig för att känna en uppskattning över det du faktiskt har. Från andras perspektiv så kanske det du har är beundransvärt.
En klassisk sak är att skaffa en mood board där du klipper ut saker från tidningar som du eftersträvar och titta på dessa varje dag/ visualisera.
