BF Augusti 2025

Jag har vågat mig hit.

Jag plussade i slutet av sommaren. Ett efterlängtat plus som skulle bli bebis nr 2 för mig och min man. I v 8 fick jag rosa flygningar som inte ville ge med sig. Säkte hjälp och fick se ett hjärta slå i 7+4 som lugnade lite.

Flytningarna blev mer rikliga och jag var inne igen 8+3 även då såg allt fint. 8+5 kom det färskt blod, in igen och då fanns det tyvärr inte längre några hjärtslag kvar.

Sorg, smärta och förtvivlan. Jag som så gärna vill ha svar fick inga, ingen visste varför det blev som det blev. Fick avboka tid till MVC och Nipt.

För någon vecka sedan plussade jag igen. Men jag vågar inte vara glad för jag är livrädd för ett missfall till. Livrädd för den ångest och smärta som det orsakade. Livrädd för att hoppas och sen få det grusat. Vid förra plusset gav jag upp allt - slutade dricka all koffein, slutade äta lakrits, lyfta ingenting som var tyngre än en kaffekopp, inget sex för att inte något skulle gå fel.

Men det gick ändå fel. Så denna gången försöker jag att inte tänka på det - jag försöker leva som vanligt för att sist när jag pausade livet så gick det ändå åt skogen. Det hjälper med julen - annat att fokusera på. Har inte skaffat någon app eller räknat ut exakt var jag är men genom överslag så borde BF vara o augusti. Om det går vägen . . .

Blivit riktigt förkyld med nästäppa, halsont och feber. Hade ni vågar ta alvedon? 

Har ett missfall i bagaget och när jag började få lätta smärtor så tog jag då Alvedon och efter ett dygn så hade bebis hjärta slutat slå på UL (hade sett bara några dagar tidigare). Har såklart kopplat ihop användandet av Alvedon med missfallet men mår pyton med feber på 39 grader 🥵

Ja, då gick det åt heövete denna gången med. Hade som jag skrivit tidigare ett missfall i slutet av oktober, är i samma vecka nu som när det hände.

Vaknade imorse med blod i toaletten och tre små koagel på pappret. Åkte in till akuten (jobbar själv inom vården så fullt medveten om att inte är ett akut ärende osv men vill inte behöva gå som sist i två veckor och slitas mellan hopp och förtvivlan).

Som förväntat så valde de att inte skicka mig vidare till läkare trots välgrundade argument från min sida (bla fick jag tranexamsyra utskrivet sist när fostret fortfarande levde och den blödningen startade som läkaren sedan sa att jag skulle ta i nästa graviditet med om jag började blöda). Argumenterade då för att jag behöver veta om fostret lever eller ej för att kunna börja den behandlingen. 

Fick bara tvärnej, ring till gynmottagningen imorgon. De tog blodprov för hcg och en sticka som såklart vart positiv. Hcg inom referens för antagen veckan men det säger ju inget. Så nu sitter jag här helt handlingsförlamad och så så besviken och ledsen. . . . Legat i sängen hela dagen och bara grubblat, ältat och varit ledsen.