Det här med barn och tävlingar

Hon har gått i nästan 2 år men det är först den här terminen de har börjat tävla.
Jag har sagt till henne att det här var första tävlingen och då går man ofta inte vidare , hon var duktig och det är ju rimligt att det går bättre och bättre ju längre man håller på. 
Som sagt var hon glad tills det där med kompisen, det är ju ingens fel och jag försökte förklara att kompisen tävlar i en annan klass för de yngsta barnen med mycket färre där alla gick till final . 

Det jag tänker är att man ska sluta curla - man kan inte förebygga alla tårar, och vissa gånger är det bra att lära sig att man inte kan vinna jämt! Lär henne hantera motgångar istället!

Jo det är sant. Borde kanske pratat med henne ännu mer om det innan. Är lite tveksam till det här med tävlingar när de är så unga , hon hade en annan kompis som bytte grupp när de skulle börja tävla för hon ville inte. Jag var noga med att fråga min dotter om hon verkligen vill men borde kanske pratat ännu mer med henne om vad det innebär.

Men ja som sagt var hon ju glad ändå tills det där med kompisen, det blev ju lite fel för det var olika klasser som funkade helt olika på grund av ålderskillnaden så de borde inte jämföra sig med varandra , har försökt förklara det nu efteråt. 

Äh, alla har väl spelat fia med knuff som barn också, eller något annat spel? Och även där förlorat? Tävlingar är kul, men inte hela världen om man inte vinner.

Och du gjorde iaf rätt som försökte få henne att förstå att det inte går att jämföra deras olika grupper. Dessutom, mellan oss, hur duktig är man egentligen om alla vinner...?

Jag tänker att det är ett perfekt tillfälle att lära sig att vinna är inte allt. Hon som jag förstår det gilla att dansa. Det beror inte på kompisar eller grupptryck utan gillar aktiviteten. I livet, speciellt under skolåren kommer många tävlingar. När jag växte upp var nästa varje idrottslektion en tävling på olika sätt. Tror du kan vinna mycket på att relatera till att det viktiga är att du hade kul. Att man spenderat sin tid på en rolig aktivitet och sen om man van är ju inte lika roligt som att man lyckas med "ett visst steg" exempelvis. 

Sen tycker jag att pengarna är en viktig del i det hela. Om hon fortsätter och sedan börjar se dans som en del av henne kan det bli svårt om hon inte kan fortsätta. Samma sak om ny bebis tar tid från hennes aktiviteter. 

Det är inte farligt att gråta, det är inte farligt att bli besviken. Det är tvärtom väldigt utvecklande att lära sig hantera motgångar och utmaningar.

Om hon fortsätter så kommer hon troligen vara med om väldigt bra stunder kombinerat med jobba stunder. Men hon kommer växa av detta.

Om man skyddar barnen från detta så får man förvuxna bebisar när dom blir äldre. Mitt tips är att bara köra på och trösta/peppa när det behövs.

Hon tar inte skada av att bli besviken. Det är något man behöver få erfarenhet av för att lära sig hantera. 

Med det sagt: vi har medvetet styrt vår dotter bort från tävlingsdans. Hon dansar ändå två gånger i veckan, men på kulturskolan. Den tävlingsdans vi sett är väldigt utseendefixerad och inte något vi vill att hon ska påverkas av. 

Vi valde en dansstudio som inte sysslar med tävlingar och senare en karatedojo med samma inställning. Finns inte en chans i dagens samhälle att barnen inte lär sig om tävlingar och att vinna/förlora. Vi ville hålla fritidsintressena relativt fria från den aspekten. De har redan så många krav och måsten på sig från skola och även här hemifrån att vi ville hålla fritidsintressena fokuserade på lust och möjligen självdisciplin och inre motivation.

Med det sagt så är dessa tillfällen, när de stöter på en motgång eller en förlust, gyllene tillfällen att guida barnen igenom hur man hanterar alla känslor och tankar med självkänslan i behåll.