Jag har haft emetofobi i 25 år. De senaste sju åren så har jag varit helt fast hemma för emetofobin skapade agorafobi.
Jag vet fasen inte hur jag ska kunna bli av med kräkfobin och det driver mig till vansinne.
Jag får ingen hjälp av psykiatrin (de hävdar att de har gjort allt) och jag har inte ekonomin till att söka privat.
Är det såhär mitt liv kommer se ut eller finns det faktiskt något jag kan göra? Finns det någon här som har blivit fri från sin kräkfobi?
Jag hade inte så svår variant som du verkar ha men jag insåg att mitt lidande genom oron var värre än vad det skulle vara att kräkas några dagar så jag accepterade att jag kunde bli sjuk och slutade med mitt säkerhetsbeteende.
Vad fick du för hjälp av psykiatrin? Kan det vara så att du inte jobbade själv med problemet utan la det i knät på din terapeut. Ovillig att ta in vad som sägs osv.
Trots allt får du skylla dig själv som valt att leva ett så svårt och jobbigt liv. Det är bara du som kan ta dig ur det. Bara du som kan ta hjälp av de verktyg vården erbjuder dig. Ingen annan kommer att göra jobbet åt dig. Ja det är tufft som fasen och känner med dig. Ge dig själv chansen. Våga förändring. Det är svinjobbigt och gör ont men det går.
Jag led svårt som barn och ung vuxen av kräkfobi! Förstörde MYCKET av min tillvaro! Min fobi gav inte med sig förrän jag fick barn! Lyckligtvis så hände ngt då och jag har utan problem kunnat hantera mina barns kräkningar och mina egna förstås! jag fick barn vid 32 så det blev många år av kräkångest! Finns det hjälp att få? Inget hade kunnat hjälpa mig