Emetofobi

Jag förstår vad du menar. Min emetofobi var som värst när jag var 15-25 år men har dämpats mycket med åren. Jag får fortfarande ångest av att flyga flygplan eller andra situationer där jag vet att jag inte kan ?dra mig undan? som ett skadeskjutet djur om jag skulle må dåligt. Förr kunde jag inte ens gå på middagar, det kan jag idag men sover helst inte borta ifall ?tänk om jag blir dålig?. Jag har varit snäll mot mig själv, accepterat det samtidigt som jag intalar mig själv att ?skärp dig nu, det är bara en middag?. Jag dricker sällan alkohol pga emetofobin och tar gärna bilen så att jag lätt kan dra mig undan. Jag är nu gravid med mitt första barn och har mått illa i 10 veckors tid. Ångesten har varit stor men jag har klarat av det genom att acceptera mina begränsningar, sjukskrivit mig för att inte riskera att hamna i situationer jag blir allt för obekväm i men utmanar mig ändå med att gå och handla i matbutiken. Jag kanske inte går när det är som mest folk då det ger mig panik men mitt på dagen när det är lugnare. Det som också har hjälpt mig är att när jag kräkts som gravid har det faktiskt känts bra. Det har inte varit bakisångest när man egentligen gör allt för att inte kräkas. Som gravid ?kommer det bara? och jag behöver inte anstränga mig, det känns konstigt nog helt okej dom tillfällena det händer. 

Har du testat KBT? KBT har genom åren hjälpt mig mycket med ångest och depression, rena psykologtimmar där jag ?bara pratar? har aldrig gett mig någonting.