Min man är beroende

Hej!

Mitt ex som är pappa till mitt äldsta barn är alkoholist. Han var det innan barnet föddes, och han är i aktivt missbruk även nu, när barnet går i gymnasiet. Det hade aldrig blivit någon relation alls om jag insett vidden av hans drickande, men det gjorde jag inte då. Relationen tog slut under bebistiden, och det har inte känts kul att lämna vårt barn till en pappa som dricker en massa.
Han har hela tiden varit funktionell, gått till jobbet varje dag, håller sig nykter när han ska köra vårt barn någonstans - men annars är han mer eller mindre påverkad. Jag upptäcker det direkt, det hörs på små, små förändringar i talet. Fylle-radarn är okey att ha på när det handlar om ett ex, men i en relation, inte lika kul. Det sliter på en att hela tiden söka av missbrukaren efter tecken! Att inte lita på missbrukaren. För det kan du inte. Missbruket kommer först, före barnen, partnern, intressen, ibland jobbet också. Så till vida är det beroendesjukdom.

Vill han inte hålla sig nykter, kommer han inte göra det, även om han låtsas leva nyktert. 
Du har ingen som helst kontroll över hans beroende. Ingen kontroll alls! Däremot har du kontroll över dina egna handlingar. Han är ett med sitt missbruk nu, kanske för resten av livet, och vill du och dina barn lämna missbruket, får du lämna honom.
Det är hårt att säga, men man (jag) blir ganska krass av att konfronteras med vad det innebär att ha en missbrukande partner.

Det vet du inte. Och att inte veta kommer äta upp dig inifrån. Om han är nykter som han lovat dyrt och heligt, eller smygdricker fast han lovat dyrt och heligt, har du ingen som helst kontroll över. 
Men du har kontroll över dig och dina handlingar, och barnen är utlämnade till dig. Du kan välja att du och barnen lämnar medberoendedansen, eller välja att ni dansar vidare. Det är inget lätt val, men du kan inte hjälpa honom, hur mycket du än försöker.

Ja, det blev gemensam vårdnad och växelvis boende. Han var inte påverkad i samband med överlämningstiden, varannan gång fick han ju köra bil och då har han vad jag vet varit nykter, men sedan drack han igen.
Jag undrade många gånger om jag skulle ta konflikten och blanda in socialen, men det fanns inget konkret att peka på, annat än att han är full lite för ofta. Mitt ex är som sagt socialt funktionell, har skött sitt jobb och kunnat blåsa alkolås på sin jobbarbil, gett vårt barn mat, kläder och fungerande bostad - men han slutar inte dricka efter jobbet annat än när han har en nykter period. Som alltid följs av en onykter period.
Mitt ex är, som i princip alla missbrukare, manipulativ, och därmed svår att samarbeta med. Det har varit svårt, och är svårt.
Vårt barn är dock intelligent, och har mer eller mindre genomskådat sin far vid det här laget. Vårt barn är helnykterist. Tack gode Gud! Om hen har fått andra men av att växa upp med en alkoholist, återstår att se. 

Det är skillnad på hur samhället betraktar en laglig drog, som alkohol, gentemot hur samhället betraktar olagliga droger. Det hade varit betydligt lättare för mig att driva ett vårdnads- och boende-ärende om mitt ex missbrukat en olaglig drog istället.

Mitt barn älskar sin pappa, och bor fortfarande hos honom av egen vilja. För mitt barn är pappans missbruk normaliserat, tyvärr, hen vet inte av något annat. Men hen har lärt sig vad pappan går för, och har anpassat sina förväntningar efter vad pappan klarar av att leverera: kläder, mat och tak över huvudet. 
Men det är mig hen kommer till när det verkligen gäller. När hen låg på uppvaket efter en operation var det mig hen frågade efter, inte pappa, som också var med.

Tyvärr har pappan inte hållit sig nykter hemma med vårt barn. Supar- och nykterhetsperioderna brukar kunna räknas i månader.

Jag har försökt ge vårt barn ett hem utan droger som kontrast till pappans hem. Ett hem där vi ser och hanterar livets besvärligheter istället för att dränka dem i sprit. Jag vet inte om det har varit tillräckligt. Jag har försökt att vara den större personen gentemot pappan, även om han inte varit det mot mig.