Hon vill inte ha kontakt

Hej, jag är ledsen för din skull. Men kanske kan du reflektera lite och försöka ta det lite lugnt i detta. Vad din del är men också att ge henne tid och se om hon vill ha kontakt längre fram.

Hon är myndig va? Respektera hennes beslut! Och fundera på om hon har rätt i sina anklagelser. Du kanske inte är psykiskt sjuk (eller?) men kanske behöver se över hur du behandlar henne.

Min mamma sa upp kontakten med mig helt utan anledning i 3 år. Så visst finns det föräldrar som flippar med. Hon sa att hon saknade mig sååå mycket och så blockerade hon mig. Nu är det bra igen. Hon blockade mig för hon tolkade omtanke som nåt negativt. 

Ge henne lite tid. Och fundera på om du ändå kan ha gjort något. Om inte så låt henne sakna dig. Hon kommer nog inse. Vänta lite, men ge inte upp. Gör inte som min mamma gjorde, inte skriva någonting själv på 3 år. Men de tror jag ju inte du skulle göra heller

Jag får på känn att det ligger mer bakom här.

Min mamma är glad, trevlig och pigg som snart 85-åring, men hon är också helt utan självinsikt och, vad jag kommit fram till, nog lite svagbegåvad. Det har tagit mig årtionden att bända mig loss från henne. Hon har nog ingen aning om att hon gjort nåt fel, men hon är överorolig och gav mig skuldkänslor som yngre, vilket gjorde att jag begränsade mig rätt mycket och inte gjorde saker som andra i min ålder gjorde. Det är mycket i hennes beteende som gett mig ångest genom årens lopp. Men det har varit omöjligt att prata med henne eftersom hon saknar självinsikt och bara förnekar att hon gjort si eller så. Det har gjort mig helt vansinnig.

Därför tror jag att det är nåt med dig, TS. Om hon säger att du är psykiskt sjuk och beter dig konstigt så ligger det nog nåt i det, fastän du själv förnekar det. Har du gått i terapi?

Ta fram din kalender och skriv in på typ mars 2025 att tidigast då får du ta kontakt med henne. Och så letar du upp en bra terapeut som du kan gå hos varje vecka en tid framöver. Och gör inte som min mamma gjorde den enda gången hon gick till en terapeut. Hon sade: 'Jag har ett problem: Min dotter beter sig konstigt.' Du måste vara självkritisk.

Har du fått svar på varför hon tycker du är psykiskt sjuk och ligger det nån sanning i det hon säger? Skicka ett SMS och säg att du gärna går på samtalsterapi tillsammans med henne så hon får prata om sina känslor för dig. 

Börja med att släppa tanken att bara för att du bar henne i 9 månader har hon någon slags skyldighet att ha kontakt med dig nu. Det kan finnas massor av goda anledningar till varför hon väljer att ta avstånd, som är mer än att "hennes pappa har påverkat henne".

Det första du måste göra är att lyssna på vad hon faktiskt säger och rannsaka dig själv och vad du har gjort som kan ha påverkat hennes bild av dig. Om du ska kunna lösa det här måste du visa att du tar henne seriöst och att du är villig att ha en öppen dialog om ditt beteende.

Av det du skriver sa utlaser jag att du aker dit pa eget bevag utan att vara inbjuden, du forsoker med tvang "hjalpa" henne trots att hon inte vill ha kontakt med dig, du ringer och sms'ar (antagligen for mycket och intensivt) och kanner dig fruktansvart ensam (vilket indikerar att du hanger upp ditt liv pa henne och kanske inte har sa mycket annat umgange?).
Respektera hennes vilja och lat henne leva sitt liv. Att tvinga sig pa nagon mot dess vilja ar aldrig en bra losning. Jag hade bra relationer med mina foraldrar och vi hordes kanske en gang i manaden per telefon. Hur ofta ringer du (trots att hon sagt att hon inte vill ha kontakt)? Varfor dyker du upp oanmald? Och om vi bortser fran din dotter, vad gor du pa din fritid - hobby, umgange, socialt osv. Om du inte umgas mycket med andra sa maste du forsta att din dotter inte kan tillgodose ditt sociala behov, da det totalt kvaver henne. Lugna ner dig sa kanske ni skulle kunna ha en normal relation nagon gang i framtiden, men INTE tilltvingad.