Ni som alltid bott i lägenhet - hur är det?

Växt upp i lägenhet. Saknade jag något? Möjligtvis en studsmatta..Led jag som barn? Nä. Hade en bra barndom ändå.

Däremot bodde vi i en lugn stad där man som barn kunde springa ute hur mycket man ville. Vi hade även en stuga i skogen, så på helgerna fick vi komma ut i naturen. Så finns det billiga stugor i närheten så kan ju det vara något att satsa på. 

Jag växte upp i lägenhet med både balkong och uteplats, så det var lite radhusliknande. Plus att vi hade tillgång till sommarstuga med stor tomt bara några mil bort. Så nej, jag saknade aldrig hus. De flesta av mina kompisar bodde i lägenhet. Några i radhus, bara någon enstaka i villa. Jag växte upp i Stockholmstrakten, där många helt enkelt inte hade råd med hus.

Min man växte upp i villa och vi bor i villa nu, men hade möjlighet att köpa utan att ta lån, för arvspengar från båda håll. Plus att vi aldrig skulle haft råd med vårt hus idag. (Priserna har gått upp mycket här). 

Avvakta med hus. Ni behöver inte bestämma något nu. Blir villa för dyrt kanske radhus är ett alternativ i framtiden? Men många barn växer upp i lägenhet, i storstäder är det inget ovanligt eller konstigt alls. Och ni behöver inte större bostad än på några år, oavsett om ni får barn eller inte.

En släkting till mig köpte nyligen radhus med en liten trädgård. Innan bodde de två vuxna och två barn i en trerummare på ca 80 kvm. Barnen går i lågstadiet och har delat rum tills nu. Detta är vanligt i Stockholm med omnejd. Många har inte råd med större, och många bor hellre bra än stort. (T ex i ett tryggare område, bättre standard osv).

Jag växte upp i lägenhet i Stockholm och har bott på samma sätt hela mitt liv. Att köpa hus här är nästan omöjligt rent ekonomiskt. Åtminstone för mig. jag hade två nära vänner som båda bodde på samma radhuslänga och visst kunde man vara lite avundsjuk, speciellt på somrarna när grillen togs fram. Däremot har det aldrig varit något att sakna. Vi växte upp i en stor 6:a med öppen planlösning och stora rum. kompisarna ville hänga mer hos mig än jag hos dom många gånger. Mycket grönområden utanför och avsaknaden av hus fanns inte och finns inte än idag. Jag tycker ni tänker klokt och allt handlar om vad ni själva är vana vid. 

Växte upp i lägenhet och har nu barn i lägenhet. 

Det beror mycket på gården. Jag själv växte upp i  miljonprogramsområde (utan kriminalitet och sånt, det var lugnt och fint). Stor bilfri innergård med mycket växtlighet, flera lekplatser, fotbollsplan mm. Jag tyckte lite synd om mina kompisar som bara hade en pluttig trädgård. Ingenstans att cykla, åka rullskridskor, spela fotboll eller brännboll. Hemma var vi ju så fria och hade stora ytor att röra oss på. Vi kunde gå till affären och köpa lördagsgodis själva väldigt tidigt för vi korsade inga bilvägar på vägen dit. 

Mina barn har tyvärr vuxit upp med liten gård. En gräsplätt med lite buskar. Det har inneburit att vi föräldrar har behövt gå iväg med dem till lekplatsen. Bara 40 m bort, men ändå ett större projekt än att bara gå ut genom porten. 

Negativt med lägenhet är att hänsyn måste tas till grannar. Du kan inte rasa klosstorn kl 07 en söndag eller leka lekar där man springer, hoppar och dansar hur mycket som helst. 

Såg att någon skrev om grill. Det gör vi och våra grannar på gården. Vi har utemöbler vi delar på. Är hyresrätt, men folk har köpt in lite och ställt ut som alla får använda.

När barnen var små kom vi överens med de andra barnfamiljerna i huset att leksaker som lämnades ute fick alla använda. Så det fanns lite bollar, en liten studsmatta ett tag osv. 

Hej TS, 

Jag och min man är lite i samma situation och har funderat mycket på detta, men bor i en stor 2:a i stan. Vi har tänkt att vi gärna kan bo kvar med ett barn och när (om) barn två börjar nalkas flyttar vi till villa om det då fortfarande är aktuellt. Detta för att vi ekonomiskt ska ha fler möjligheter längre, vara lediga båda två och hänga i Spanien ett par månader på föräldralediggeten ex. 

Men jag skulle inte kompromissa med barns fritidsaktiviteter eller att kunna resa med mina barn för att bo i villa. Då bor jag hellre kvar i lägenhet. 

Det var jag :) vi hade tyvärr inte den möjligheten som liten och det var också då jag kanske saknade det. Idag har vi den möjligheten med en mycket fin innergård med park och grillar ibland med barnen på somrarna. Så visst finns det lösningar 

Ja, jag skulle tro att vi är många som funderar mycket på detta nu när hus blivit vansinnigt dyrt. 

Jag vill bara understryka att vårt val handlar absolut inte om att bo i hus ELLER att barnen ska ha en meningsfull fritid och semesteraktiviteter. Det handlar mer om det är mer värt att kunna ha mycket mer över till såna saker, möjlighet att spara till annat etc kontra vad ett hus kostar.

Jag är uppvuxen både på landet, i ett villaområde i en mellanstor stad, och sen i lägenhet nära centrum i samma mellanstora stad. När vi fick barn så flyttade vi till radhus i en förort till Sthlm och bor där än. Men jag skulle gärna ha bott i lägenhet, och gärna närmre stan.

Jag kan se mycket fördelar med lägenhet, inte minst ekonomiska. Bortsett från kostnader för tex renovering så tillkommer en massa till ett hus som gräsklippare, trädgårdssaker, snöskyfflar osv. Även utemöbler (kan man ju ha med balkong förvisso, men mer till en trädgård). Där går också mycket tid åt, att sköta trädgård, snöröja, odla osv. Fint om man gillar det, men kan också kännas betungande. 

Att bo mer centralt har också fördelar att man har närmre till butiker och till viss del kultur och socialt liv. I vår förort finns nästan ingenting, en grillkiosk och en pizzeria. På vintern är allt helt dött, man ser knappt grannarna heller. På somrarna är det ju lite mer liv, men inte som i stan med konserter, caféer och liknande. Det kan jag sakna jättemycket. Det blir alltid ett projekt när man ska göra nåt, och långt hem när man är trött. 

Vi har också långt till en bra mataffär, man måste nästan ha bil för att kunna storhandla.

Nackdel med lägenhet är väl när barnen är små, om det ska baxas vagnar och annat i trappor eller hiss. Att man inte bara kan gå ut rakt utanför huset, eller släppa barnen ensamma ute lika tidigt. Men det beror ju på hur lägenheten ligger också. 

Så, om jag fick göra om allt igen, så skulle jag gärna bo i lägenhet nära stan.

Landet skulle jag aldrig välja. Radhus/villa skulle jag välja i ett mer livligt område än det vi bor i.