Anonym (Trötter)

Wed 4 Dec 2024 14:25

49 svar

Orimligt med ansvar pga hans vägran?

Jag lever men en man som sätter sig på tvären till väldigt mycket. Ibland undrar jag om han är en förklädd pensionär. Han skaffade sitt första mobila bank-id i somras till exempel, eftersom bank-id på fil inte längre funkade hos hans bank. I övrigt vägrar han alla appar, inklusive skolapp och swish.

Det gör att väldigt mycket ansvar hamnar på mig. Det må låta lite, men det är tröttsamt att ALLTID vara den som måste sköta frånvaroanmälningar och rodda med snabb info som kommer från skolan, eftersom han inte har koll på detta. Varje gång något ska swishas måste jag vara med, eller kontaktas och sköta det på distans.

Han vägrar också uppge sitt telefonnummer och personnummer i många situationer, som exempelvis beställningar. Sen får jag höra ranten om hur eländigt det är att allt ska kräva telefonnummer. Nu har han fått biblioteket att skicka frankerat brev till honom när han reserverat en bok, eftersom han helt enkelt inte anser att de har med hans telefonnummer att göra. Nu senast vägrade han beställa en vara, eftersom Klarna krävde hans personnummer.

Konsekvensen blir att jag får sköta i princip alla beställningar som rör familjen och ska en bok reserveras till någon av våra väldigt läsande barn, får jag sköta det. Ibland har företag jagat mig när de vill nå honom, för att han inte uppgett ett nummer, medan mitt nummer finns på nätet. Återigen, det kan låta futtigt, men det blir inte så futtigt när det är jag som måste sköta allt.

Han vägrar också ha sitt telefonnummer i vår porttelefon, så jag måste hela tiden vara stand-by för att släppa in besökare (eller vårt barn som ännu inte har egen nyckel) - också när jag inte är hemma.

Jag börjar ledsna. Jag orkar inte höra honom gnälla på hur orimligt det är att han förväntas lämna personnummer eller telefonnummer en gång till. Jag har sagt till, men han fortsätter. Och framförallt orkar jag inte vara ensamt ansvarig kring allt som rör digitala tjänster. Jag orkar inte ta alla läkarsamtal, digitala kontakter med skolan och annat som kommer av hans vägran att använda digitala tjänster och uppge sitt telefonnummer. Jag är alltid redo att rycka in och kan liksom aldrig slappna av.
Är det orimligt att kräva att ens partner faktiskt använder skolappen, eller uppger sitt telefonnummer?

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 14:44

#2

beli skrev 2024-12-04 14:33:34 följande:

Alltså va? Han är ju sjukt oansvarig. Är det nåt slags fånig principsak eller vad handlar det om? Oavsett vilket så låter det helt bisarrt. Vad händer om du hamnar på sjukhus och blir medvetslös? Ursäkta, men vad händer om du dör? Har han alls tänkt på det? Hur ska han kunna ta hand om era barn?

Ställ nåt slags ultimatum (som du håller). Parterapi eller skilsmässa, typ. Han måste inse att han måste bli en riktig förälder.

Inte helt samma sak, men min pappa, som är född i annat land, har aldrig lärt sig nåt annat språk (inte ens engelska). Det ledde till att jag i tonåren tog avstånd från honom (jag förstod först i vuxen ålder att det varit därför). Han kunde aldrig ta ansvar för nåt, förhöra mig på läxor, ha kontakt med min skola etc. Jag fick ta honom till läkare istället, eftersom han inte förstod nåt... Min mamma sköter fortfarande alla hans ärenden och detta har aldrig ifrågasatts (det har jag fått ta i terapi eftersom det blev så tabu, ett trauma). Jag kan tänka mig att era barn med tiden ser sin pappa som ett bihang utan riktigt ansvar eftersom han vägrar. Akta er för det.

Det är bara en principsak han har fått för sig. Det kan låta futtigt, men det är tröttsamt.

Jo, det blir så klart ett problem så fort barnen blir gamla nog att ha egen swish. Då blir ju jag ensamt ansvarig. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt som sätter sig hos dem.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 14:54

#5

Anonym (A) skrev 2024-12-04 14:51:10 följande:

Dessutom, låt honom ta om det han ska ta hand om. Vill han beställa något, så hjälp honom inte. Låt honom lösa det bäst han vill. Nu vet han att du finns där och fixar det åt honom.

Fast det är saker som rör familjen eller barnen. Barnen kan inte avstå födelsedagspresenter eller vinterskor för att han vägrar uppge personnummer i en beställning.

Anonym (A) skrev 2024-12-04 14:49:22 följande:

Grattis till ditt val av man.

Hur är det annars, har ni det bra med sexlivet och delar på ansvaret hemma? Han måste ju ha andra kvaliteter som uppväger för detta. Annars hade du ju aldrig skaffat familj med honom.

Det här märktes inte så mycket innan vi fick barn. Jag visste att han var lite restriktiv med telefonnummer, men inte förrän barnen började på förskolan och han vägrade lämna sitt telefonnummer dit, fattade jag hur illa det var.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Thu 5 Dec 2024 15:20

#19

Anonym (T) skrev 2024-12-05 13:02:57 följande:

Han får väl gå till en butik och handla då, det är väl inga konstigheter? Eller anställa en sekreterare.

Problemet är ju att allt inte finns i butik, eller så är varan mycket dyrare i butik och jag tänker inte bidra med mina pengar för att han har fått för sig nåt.

Anonym (Zirkonie) skrev 2024-12-05 13:23:25 följande:

Åh! Han kan gifta sig med frun i den andra tråden som vägrar svara i telefon! De skulle passa så bra ihop.

De hade ändå kompletterat varandra väl. Min man kan ändå svara i telefon. De gångerna någon har hans nummer vill säga?

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Thu 5 Dec 2024 15:22

#20

Lönnsirap skrev 2024-12-05 13:17:01 följande:

Som maka/vän anhörig är man på intet sätt bunden till att underlätta för den andre att vara knepig. Det låter dessutom som att det blir orimliga jobb för dig och andra i det hela.

Hade någon (av rimlig anledning) sökt min makes nummer hade de fått det omedelbart. Likaså hade jag tagit mig friheten att fylla i det till skolan, utifrån att man som vårdnadshavare förväntas kunna företräda sina barn.

Tyvärr är det ju så att man själv behöver bli lite knepig om människan man lever av faktiskt är det.

Du har säkert rätt i det sista. Men jag har svårt för att vara knepig. Jag vill lösa situationen snabbt och enkelt. Det är helt obegripligt för mig hur man kan tvinga biblioteket att skicka frankerat brev, istället för att lämna ett mobilnummer och få ett sms till exempel.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Thu 5 Dec 2024 21:50

#31

Anonym (Ohållbart i längden) skrev 2024-12-05 19:54:32 följande:

Rättshaverist kallas det.

Jo, mer och mer tyder på det. Han kan numera heller inte släppa saker, utan ältar. Jag är naiv som inte har några problem att lämna ut mina uppgifter, menar han.

Fiona M skrev 2024-12-05 21:47:25 följande:

Förstår han att han faktiskt har ansvar för sina barn, och att han därmed måste vara anträffbar och sköta saker digitalt kring barnets skola och vård?
Vad händer om du kräver att han avlastar dig?

Det händer absolut ingenting. Han vägrar.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Fri 6 Dec 2024 11:08

#42

Anonym (A) skrev 2024-12-06 07:11:30 följande:

Gnäll då inte om du inte vill ha en förändring.

Snälla människa, jag vill ha en förändring. Jag måste bara hitta ett sätt som fungerar för mig. Råden i inlägget jag citerade var bra, jag tar dem till mig och konstaterade också att vederbörande säkert hade rätt i vad som skrevs. Vad begär du? Att jag ska lösa problemet på fem minuter? Det är en lång relation med barn som inte ska hamna i kläm för mycket. Det är väl självklart att jag vill fundera på hur jag ska göra!

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Fri 6 Dec 2024 11:13

#43

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-12-06 05:25:00 följande:

Vilket kap.

Vilka fina egenskaper har han i övrigt? Är han en kärleksfull och ansvarsfull man och pappa på andra sätt?

Men som sagt. Sluta fixa saker åt honom. Och kräv en mer rättvis ansvarsfördelning. Ska du sköta allt som sker digitalt, får han sköta merparten av städ, matlagning och handling t ex. Går han inte med på det, eller struntar i det, är han faktiskt inget att ha.

Jag sköter också de flesta kontakter med skola och fritidsaktiviteter. Skillnaden är att min man inte vägrar appar / gör sig onårbar, samt gör annat i stället. Ska jag på möte eller följa med barnen till tandläkaren, får han storhandla. Så enkelt är det.

Han är i övrigt en väldigt fin och engagerad förälder som jag kan lita på. I övrigt har vi en tämligen jämlik uppdelning. Det känns svårt att dela upp så att det blir jämlikt med tanke på det här. Det är så svårt att värdera min insats. Oftast är ju barnen inte sjuka och oftast är det ingen akutinformation som skolan skickar ut. Men när det blir, får jag frånvaroanmäla också när jag är på konferens med övernattning. Det blir att jag aldrig kan släppa ansvaret.

Orimligt med ansvar pga hans vägran?

INNEHÅLL