Panik ångest

Familj, pojkvän, roliga saker, jobb. Tycker det låter som ett drömliv 

Nu är de så jag inte göra något me tanke på mina arbetstider och hur lite sömn jag får :)

Jag känner igen mycket av det du skriver. Försök att stoppa innan du går in i väggen och får utmattningssyndrom. Det fick jag och det är tyvärr vanligt i stressande yrken. Vet inte hur länge du ätit Sertralin men det kan ta ett tag innan det ger effekt. Du kan även pröva att byta medicin. Biverkningarna kan vara jobbiga i flera veckor. Atarax har jag med testat men kunde inte fortsätta med den, blev jättetrött och dåsig. Sök hjälp hos t.ex vårdcentralen eller någon vårdapp. För mig har sjukskrivning, medicin och samtalsterapi hjälpt men vägen dit var lång. Försökte stå ut så väntade tyvärr länge innan jag sökte hjälp. Lycka till! 

Boka en tid till vårdcentralen. Du kanske skulle behöva sömnmedicin och prova en annan lugnande medicin. T, ex propavan eller oxachand. Testa en annan SSRI/NSRI som fungerar för dig. Det kan ta ganska många veckor innan dom ger effekt, och man kan må sämre i början av behandlingen. Det är bra att vara medveten om. 

En sjukskrivning kan också vara att rekommendera. Går du en utbildning vid sidan av ditt jobb kanske det går att göra ett studieuppehåll? Och sjukskrivas från arbetet. 
Sedan kan det vara bra att gå i KBT eller liknande.

Dina drömmar går inte förlorade, dom finns kvar och din möjlighet att förverkliga dom, även om du tar en paus. 

Dom symtom du upplever nu, är din kropp som signalerar att du vill mer än vad du orkar, och det har förmodligen varit så under en längre tid?Den säger ifrån, och då är det viktigt att lyssna och bromsa i tid. 

 

Kanske det. Men utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som är väldigt traumatiskt för den som drabbas och har inte att göra med om man lever ett drömliv eller inte, utan om att man varit för tungt belastad under en längre tid. 

Jobbar du på timmar eftersom du blir inringd? Om du tjänar bra kanske du inte måste jobba mer än heltid så du hinner få återhämtning och hinner träffa pojkvän /familj.

Du är bara 21 och känner så redan. Fortsätter du i samma spår är du trasig redan när du är 25, kanske tidigare. 

När du är så ung kommer inte f-kassan godkänna dig sjukskriven särskilt länge, så det blir korta sjukskrivningar sedan tillbaks i samma igen vilket kommer göra dig helt loco och när du är 35 kommer du inte kunna jobba mer än några veckor i taget vilket blir en evig karusell med vård, korta sjukskrivningar, depressioner och antagligen ett rejält missbruk av benzodiazepiner.

Nu vet jag inte om det blir exakt så där, men jag finner det som en sannolik 15års prognos av ditt liv.     

Sömn och motion är viktigaste medicin mot ångest! Försök byta jobb så du får sova. Utomhus i dagsljus varje dag!
Läs på om panikångest, lär dig acceptera ångestkänslan så lindras den.

Din kropp säger ifrån. Jag har haft ångest i 17 år. Dippar med panikångest. 

Det var när en läkare såg hela mig som allt vände.

Han sa att man ofta ser problemet från fel ände. Han sa att jag är utmattad, trött. På högvarv. Kroppen är påfrestad. stress för kroppen kan vara för hård träning, sömnbrist, stress, dålig mat, osv. Kroppen säger ifrån genom att ta fram ångest. Det är kroppens rop på hjälp. Lyssna inåt. Vad behöver Du? 

Sjukskriv dig. Var hemma. Ta hand om dig och gör LUGN träning (simma, lugn promenad, osv). Ät bra mat. Försök få ordning på sömnen (melatonin hjälpte mig, fick det av läkaren). Men dålig sömn hör ihop med oro och panikångest. Det blir bättre när du kommer ner i varv. Kroppen är på högvarv och därför får man ju sömnbesvär. Adrenalinpåslag, ett stresshormon. Kroppen är beredd på att fäkta eller fly.

Så, ta hand om dig. Var hemma. Gå till en läkare. Var snäll mot dig själv och var din egna bästa vän.

Ditt inlägg lär bara öka hennes ångest mer. Jag fick vara sjukskriven i flera år som 20åring. Fick benzo men blev då inte beroende för jag tog det enbart när jag var tvungen. Har det fortfarande, 12 år senare. Men behöver nu nästan aldeig ta det. Hon kan visst få hjälp av vården.