Julklappar från äldre släktingar...

Jag vet inte hur jag ska nå fram, så jag vädrar min frustration här.

Min man hörde av sig och undrade vad barnen önskade sig i julklapp. Jag kollade med barnen och svarade. Det stora barnen, nio år, önskade sig bland annat en ny stickad tröja. Hon beskrev hur hon ville att den skulle se ut. Jag sökte och skickade länkar till min mamma.

Hon svarade att mina val var fula och kontrade med egna förslag, som jag vet att min dotter aldrig skulle sätta på sig. Jag förklarade att det jag skickat var det som dottern beskrivit att hon önskade sig. Min mamma var nöjd och jag trodde att vi var överens.

Så igår ringer min mamma mig och upplyser att hon inte alls lyssnat på mina "tråkiga förslag". Istället har hon köpt en barbie och en glittrig hatt. Barnet leker inte med barbiedockor. Och barnet tittade själv på den glittriga hatten när hon och jag var på stan och konstaterade att den förvisso var fin, men att det fanns noll användning för den och att hon skulle tröttna snabbt.

Är det bara att ge upp när föräldrar börjar bli äldre? Det blir också ganska meningslöst för barnen att få presenter som ligger i garderoben tills de rensas bort vid nästa rensning. Hur når man fram? Och hur svårt är det att lyssna?

Känner SÅÅÅ igen mig i detta. Problemet är inte att släktingarna är äldre, utan att de inte lyssnar på vad man säger.

Min mamma är likadan. Hon kan fråga mig vad barnen önskar sig, när jag säger vad de gärna skulle vilja ha så köper hon något helt annat, för "det var tråkigt" (det som jag föreslog) eller "Det var fult" (inte hon som ska ha det på sig). 

Hon köpte en cykel till ett av mina barn för något år sen. Sa specifikt att det skulle vara en 3-växlad damcykel som var 28 tum. INTE mindre då barnet kommer att växa ur den direkt. Jag tänkte att hen skulle ha cykeln i många år. 
Vad köper min mamma? En med mindre ram, så att den är för liten. PLUS att den var sämre begagnad och gick sönder typ direkt. Hennes man (ej min far) försökte laga den vilket gjorde det värre. Så nu måste jag köpa en ny cykel till barnet. För att min mamma vägrade köpa det jag sa att barnet behövde. 

Jag brukar skicka länkar till saker som barnen vill ha eller bilder på exakt det de önskar sig, men det blir jättekonstiga saker ändå. Samma när hon köper presenter till mig. Man vill inte vara otacksam, men det är svårt att inte bli irriterad när man får något helt annat än det man med all önskvärd tydlighet försökt få fram att man vill ha...

Känner SÅÅÅ igen mig i detta. Problemet är inte att släktingarna är äldre, utan att de inte lyssnar på vad man säger.

Min mamma är likadan. Hon kan fråga mig vad barnen önskar sig, när jag säger vad de gärna skulle vilja ha så köper hon något helt annat, för "det var tråkigt" (det som jag föreslog) eller "Det var fult" (inte hon som ska ha det på sig). 

Hon köpte en cykel till ett av mina barn för något år sen. Sa specifikt att det skulle vara en 3-växlad damcykel som var 28 tum. INTE mindre då barnet kommer att växa ur den direkt. Jag tänkte att hen skulle ha cykeln i många år. 
Vad köper min mamma? En med mindre ram, så att den är för liten. PLUS att den var sämre begagnad och gick sönder typ direkt. Hennes man (ej min far) försökte laga den vilket gjorde det värre. Så nu måste jag köpa en ny cykel till barnet. För att min mamma vägrade köpa det jag sa att barnet behövde. 

Jag brukar skicka länkar till saker som barnen vill ha eller bilder på exakt det de önskar sig, men det blir jättekonstiga saker ändå. Samma när hon köper presenter till mig. Man vill inte vara otacksam, men det är svårt att inte bli irriterad när man får något helt annat än det man med all önskvärd tydlighet försökt få fram att man vill ha...

För att vara snäll skulle jag påpeka tydligt för mamma att tanken är fin men att de där sakerna kommer att gå till välgörenhet 25 december, för barnet vill inte ha sånt, att ni redan har diskuterat det längre tillbaka. Att det är bättre att hon lämnar tillbaka eller ger till någon som använder Barbie.