Hur tydlig behöver en lärare vara?

Hur gamla är eleverna? Har de inga resurser om det finns diagnoser?
Fungerar bildstöd?

De förstår kanske instruktionerna men har svårt att hejda sig. Det är ju vanligt bland de med ADHD att ha dålig impulskontroll.

Mellan 7-12 år. Bildstöd används också kring genomgångarna. Använder mig även naturligt av TAKK. Alltså använder tecken med händer och armar. 

Inga resurser. Men blir oavsett nyfiken. Det blir ju inte ett större problem. Handlar ju mer om att vissa inte klarar av att följa instruktionerna, blir nyfikna på varför. Handlar det mer om att dom inte kan styra sina impulser oavsett eller är det trots tydlig information om att ?den som håller i pinnen får prata, ni andra är tysta och lyssnar?. Har jag verkligen varit otydlig med förväntningarna då? 

Så då handlar det inte om att jag är otydlig med förväntningarna? 

Kanske undvik att använda orden 'kommentera' och 'prata' synomymt. Använd bara ordet 'prata'?

Du är lärare och påstår dig ha koll men samtidigt ställer du enkla frågor om funktionsnedsättningar här som någon i den sitsen ska veta och verkar inte ta någon notis om att det är barn du säger dig undervisa.

Jobbar du själv med barn och haft många elever? Även om jag är enligt mig tydlig, så kan jag inte se att detta är en mirakelmetod. Det finns ju fortfarande impulser som påverkar. Jag upplever väl kanske mer att tydlighet blir som en floskel eller liknande som man säger till lärare. Att gör man bara på ett visst sätt så kommer inga problem existera. Jag skulle nog vilja påstå att det är betydligt mer komplext. 

Ja det är ju det där med tydlighet , upplever detsamma att det inte spelar någon roll hur tydlig man än är ibland ( oftast) så har dessa elever svårt att styra sina impulser, vissa mer än andra.
Jag gör så gott jag kan mer kan man inte begära.
Något jag har lärt mig genom åren är att låta dem som har svårast med att vänta på sin tur, har olika utmaningar, får stå först ( när vi tex går på led) och börja först ( eller näst först för att träna på tålamod ) då jag upplever att de har sämre tålamod. Funkar inte alltid men oftast bättre än att vänta till sist.
Ja det är inte lätt med dessa stora klasser och de stora skillnaderna på elevernas behov.

Ja, utmaningen jag ser sen är att om någon fått börja först så kan det även vara så att det barnet kommer på massa nytt att säga igen. Samma sak om man fått börja göra något, då ska man ju vänta på att dom andra gör samma sak också om det är något som upprepar sig. Vi säger att barnen hoppar hopprep på rasten, den som är mer rastlös får börja, men sen vill den ju bara hoppa själv och har svårt att vänta på sin nästa tur när dom andra i ledet ska få chansen. Man kan byta ur hopprep mot valfri aktivitet.  Reglerna är mycket tydliga. 

 

Vem är det som säger att du behöver vara tydligare?

Föräldrar?
Chef?
Annan kollega?
Specialpedagog?

Är det någon som varit inne och observerat dig som säger det eller är det något som bara slängs fram?

Be annars någon komma in, kollega eller specialpedagog  och observera och ge dig tips.
Om det finns kollegor som får det att fungera kanske du
kan observera dem?

TS, handlar det här egentligen om att du som lärare får oförtjänt kritik för att vara otydlig? Fast du har varit mycket tydlig, gör på rätt sätt, men det hjälper inte pga vissa barns bristande impulskontroll.

Påtala i så fall det för din chef och / eller föräldrarna, eller vem det nu är som har synpunkter. Det är varken lärarens eller barnens fel, utan problemet är att de barn det gäller behöver en resurs, alternativt behöver annan typ av undervisning. 

Har eleven förstått instruktionerna, men inte kan hejda sig, handlar det ju inte om att läraren har varit otydlig. Utan om att just den eleven behöver öva på impulskontroll, alternativt behöver mer resurser. 

Men tvärtom. Du frågar varför barn med medicinskt bevisad svårighet med impulskontrollen är impulsiva trots att du är tydlig. Lite som varför inte benbrott läks för att du säger åt det, eller en blyg blir modig för att du säger till hen att ta mer plats. 

Det är ju något dem (och då även du) kommer få jobba med jämt. Utöver att även vuxna på de flesta arbetsplatser har svårt med det. Det positiva är ju att de är engagerade i undervisningen och samtalsämnet. 

TS, jag undrar också vad detta egentligen handlar om.

Har du varit otydlig, behöver du lära dig nya metoder, eller handlar det om ett resursproblem som läggs på lärarna? (Om du bara är tydligare så?)

Förstår alla elever instruktionen, kan du inte vara tydligare. Vissa elever kommer ändå ha svårt att tygla sig, pga diagnoser eller annat. Då behövs andra insatser. 

Tydlighet stoppar inte impulserna, men det är en grund för att alls kunna göra rätt. 

Sedan så är antalet instruktioner viktigt också. Som ledare inom idrott tex så märker man att om man ger tydliga instruktioner om 4 enkla passningar som ska slås i en övning så är det många som bara hänger med hur de två första passningarna ska slås, vissa bara i den allra första och man behöver göra några varv "assisterat" innan hela gruppen har förstått. Och det gäller inte bara barn, även när jag tränat vuxna personer så uppstår samma problem. 

Så om du ger instruktionen: 

 

"Bara den som håller i pinnen får prata" så hänger alla med. Om du kompletterar det med instruktioner kring hur pinnen skickas runt, regler kring vem som får börja, hur många gånger man får ha pinnen och också instruktioner om vad för ämne som ska avhandlas så kommer det vara individer som inte hänger med även om varje instruktion i sig är väldigt tydlig. 

Det är inte bara instruktionerna som behöver vara tydliga. Hela ledarskapet och strukturen behöver vara tydlig. Det är ur min erfarenhet oftast där det brister.

1. Samma rutiner varje lektion. Vi står upp vid bänkarna och hälsar på varandra när lektionen ska börja. Alla sätter sig sedan ner. Ingen tvekan om att nu börjar lektionen. Vi står upp vid bänkarna och säger hej då, ser till att det är snyggt och prydligt när lektionen slutar. Eleverna vet att det inte är någon idé att fråga om att sluta tidigare. 

2. Korta tydliga instruktioner. För vissa elever blir till och med en lista med instruktioner för mycket. Så då kan det till och med behövas lappar med instruktion 1, instruktion 2 o.s.v. som läggs på elevens bänk allt eftersom. Sedan utökar man listan allt eftersom eleverna lär sig följa instruktionerna. Det kräver att man går runt i klassrummet hela tiden och ser vad eleverna gör så man snabbt kan komma in med nästa instruktion eller styra rätt en elev som gör något annat. 

3. Om en kommande lektion får annorlunda upplägg förvarna om detta i slutet av lektionerna innan. En del elever behöver denna förvarning då ändring är jobbiga.

När strukturen är på plats - då är det mycket lättare för elever att följa instruktionerna. 

Det här fungerar lika bra på lågstadiet som på gymnasiet. Tydlig struktur först - annars riskerar man problem med allt annat.

Frågan är om det ens handlar om tydlighet, eller om uppgifter inte är görbar för elever som har svårt med impulskontroll. Som att du skulle ha klättervägg för elever som sitter i rullstol. Låter de bli att klättra för att de inte förstår dina instruktioner, eller för att de inte kan klättra?

Om du tror att problemet är att eleverna kan genomföra övningen, men inte förstår instruktionerna så kan du prova med bildstöd. Av din fråga anar jag vissa svårigheter från din sida att sätta sig in in andras situation. Är det brist på instruktion eller brist på förmåga?

Jag tror som någon redan var inne på att det inte är fel på din tydlighet utan att det snarare är en "svår" övning för vissa med adhd och autism. Jag hade svårt med liknande övningar/situationer som barn då min hjärna hoppade tre steg före och jag hade blivit ungefär så här: " Jag ska prata när jag får pinnen, jag ska prata, jag ska prata, jag PRATAR"  alltså på en bråkdels sekund och jag hade vart igång och pratat. Jag tycker dock att det är då ännu viktigare att fortsätta med sådana övningar för det tränar den sociala färdigheten att hantera dessa impulser. Jag blev påmind om att jag inte skulle prata nu, påmind om regler osv osv. Kan för en del tyckas hårt men sanningen är att även vi med adhd ska faktiskt ut i den "verkliga" världen en dag och hantera olika former av sociala relationer, förväntningar och kommunikationer. Så mer sådan träning kan jag bara se som positiv. Jag har själv tankar ibland om att anledningen till att jag blev så högfumgerande trots diagnoser är för att allt runt mig inte anpassades. Vill dock här vara tydlig med att jag inte är emot anpassningar, själv så hade vissa verkligen behövts i mitt fall - då hade jag kanske sluppit bränna ut min hjärna redan vid 25 och hamna i utmattningsträsket. Men idag, iallafall på många av de skolor jag arbetat på, så upplever jag att anpassningar nästan alltid går ut på att slippa/göra något annat eller på annat sätt inte utgår från att ge barnen de verktyg de behöver så att de kan fungera i normala, sociala miljöer sina diagnoser till trots. Sedan finns det givetvis de som har så pass grov NPF/autism så det funkar ändå inte men inte alla. 

Så för att avsluta - ts, tycker du verkar vara tydlig i din lärarroll och skulle inte göra annorlunda (om du inte vet att en specifik elev behöver/skulle gynnas av något specifikt hjälpmedel såklart) utan fortsätt du på samma sätt med pinnen, påminn elever lugnt som inte följer eller markera på annat sätt och se det som ytterligare träning i social kompetens för eleverna.

*kommunikation