Jag är helt golvad av känslor - kär på riktigt!
Det är våra känslor som fört människan till vad den är idag. Det är känslan som varnar oss för faror belönar oss när vi gör rätt och det är känslorna straffar oss när vi gör fel samtidigt som de leder oss genom livets grynnor och skär.
Om man liknar en 45+ årings förälskelse med en 14årings så känner man inte livet.
Genom livet blir våra känselspröt alltmer fininställda och precisa. En 14 åring b lir inte förälskad i ordets rätta mening, hen blir attraherad och intresserad, kanske kär på ett romantiskt plan. En förälskelse mellan två känslomässigt mogna personer har ett helt annat djup och ruskar om hela personen och det har absolut ingenting med Disney att göra.
Samtidigt som känslor är fantastiska så är det faktiskt opålitliga då de kan få en att göra de mest korkade saker. Kärleken är som sagt blind.
Sen är känslor olika för olika personer. Så känslor kan innebära olika saker för olika personer. För exempelvis personer som ofta får starkare känslor som tex emofiler så blir känslorna ett direkt problem eftersom de tenderar att leda till kortsiktiga impulsiva beslut.
Starkt känslodrivna personer faller lättare för narcissister och psykopater.
Även en person i medelåldern kan vara känslomässigt impulsiv och göra saker som är mer riskfyllt än en tonåring som är mindre känslodriven.
Så när vi pratar känslor måste man förstå vilken betydelse det har för individen. En del kan ha familj och bli störtförälskade, lämna familjen för att några år senare ha tappat känslorna och inse sitt misstag. Alla känslor man får är inte bra att agera på.