Inlägg från: Anonym (Mannen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mannen)

    Jag är helt golvad av känslor - kär på riktigt!

    Anonym (CM) skrev 2024-12-12 21:19:07 följande:
    Detta är andra tråden jag läser där man ger uttryck för känslofientlighet. Ni ser känslor som farliga och opålitliga. Jag fråga mig VARFÖR?

    Det är våra känslor som fört människan till vad den är idag. Det är känslan som varnar oss för faror belönar oss när vi gör rätt och det är känslorna straffar oss när vi gör fel samtidigt som de leder oss genom livets grynnor och skär.

    Om man liknar en 45+ årings förälskelse med en 14årings så känner man inte livet.  

    Genom livet blir våra känselspröt alltmer fininställda och precisa. En 14 åring b lir inte förälskad i ordets rätta mening, hen blir attraherad och intresserad, kanske kär på ett romantiskt plan.  En förälskelse mellan två känslomässigt mogna personer har ett helt annat djup och ruskar om hela personen och det har absolut ingenting med Disney att göra. 

    Samtidigt som känslor är fantastiska så är det faktiskt opålitliga då de kan få en att göra de mest korkade saker. Kärleken är som sagt blind.


    Sen är känslor olika för olika personer. Så känslor kan innebära olika saker för olika personer. För exempelvis personer som ofta får starkare känslor som tex emofiler så blir känslorna ett direkt problem eftersom de tenderar att leda till kortsiktiga impulsiva beslut.


    Starkt känslodrivna personer faller lättare för narcissister och psykopater.


    Även en person i medelåldern kan vara känslomässigt impulsiv och göra saker som är mer riskfyllt än en tonåring som är mindre känslodriven.


    Så när vi pratar känslor måste man förstå vilken betydelse det har för individen. En del kan ha familj och bli störtförälskade, lämna familjen för att några år senare ha tappat känslorna och inse sitt misstag. Alla känslor man får är inte bra att agera på.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (CM) skrev 2024-12-14 01:14:14 följande:
    Intelligent skrivet men du missar själva kärnan i mitt resonemang.  

    Du skriver att känslor kan vara opålitliga. Så du anser alltså att känslorna har en egen agenda? Detta ställer jag mig frågande till.   

    Om det nu skulle vara så att våra känslor var ute för att lura oss, i vilket syfte?

    Det känsloliv vi har är ju produkten av våra tidigare erfarenheter, därför skiljer de sig mellan individer. Man kan inte säga att någon är mer känslodriven än den andra det handlar mer om hur man hanterar sina känslor och på situationen. 

    Med ditt resonemang skulle man alltså inte agera på stora känslor som förälskelser eftersom de en dag kommer att blekna. Då frågar jag dig hur ska vi då kunna hitta en partner om vi inte ger oss hän? 

    I TS fall ser jag ingen fara med att gå in i känslan. Det är större fara med att aldrig öppna upp sig och ge sig hän.
       
    Naturligtvis bör man vara på sin vakt använda sunt förnuft i  hur man interagerar med andra, och visst kommer man att behöva hantera besvikelser men detta är en del av livet.  

    I motsats till dig tror jag inte alls att det är de stora känslorna som driver oss i armarna på narcissister och psykopater. Det är låg självkänsla som står för detta.

    Känslor är kemiska processer i vår hjärna. De har ingen agenda. De kommer fram när vi hamnar i olika situationer i livet beroende på vad vi har för biologiskt arv, påverkan av saker när vi är i livmodern, vår uppväxt och erfarenheter.


    Att vara känslodriven betyder dels att man är mer benägen att agera på känslor och dels att man är mindre benägen att agera av rationella skäl. Dvs man är sämre på att hantera känslor och väga in vad ett agerande på känslor kan leda till.


    Givetvis ska man agera på känslor i rätt situationer. Men därför behöver man även väga in det rationella i sitt beslut att agera. Är jag eller den jag fallit för i en relation redan? Är jag själv benägen att falla för personer för att några år senare falla för någon ny? Faller jag för personer som inte är bra för mig? Osv.


    Du skriver:


    "I TS fall ser jag ingen fara med att gå in i känslan. Det är större fara med att aldrig öppna upp sig och ge sig hän."


    Det är ett svartvitt resonemang då det finns många mellanting. Sen handlar det jag skriver inte om TS specifik då jag inte känner henne eller hennes förälskelse utan mer generellt om att agera på känslor.


     


     


     

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (CM) skrev 2024-12-14 01:53:03 följande:
    Då måste jag fråga dig hur du vet att TS är som du säger kär i kärleken och inte ärligt förälskad i personen hon mött? Och varför skulle inte hon vara förnuftig ?

    Det krävs rätt hög självkänsla för att bli riktigt förälskad. Det krävs att man vet att man är värd att älskas.  Personer med lågsjälvkänsla brukar nöja sig med den som visar intresse och ger bekräftelse.  En förälskelse är något helt annat. 

    Det är inte alls sant att man behöver en hög självkänsla för att bli förälskad. En person med låg självkänsla kan lättare bli förälskad då den har lägre krav. Att nöja sig betyder inte att man inte blir förälskad. Det är fortfarande samma typ av kemiska processer i hjärnan. Däremot har en person med låg självkänsla svårare att leva i en relation.


    Det är till och med att en för hög självkänsla kan hindra förälskelse pga högre krav.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (CM) skrev 2024-12-14 16:04:04 följande:
    Troligen har du blandat ihop besatthet med förälskelse. 

    För att bena upp det hela så är en förälskelse alltid förenad med ömsesidighet.
    Den bekräftelse/kärlek  man får måste man kunna ta emot och kravlöst ge den tillbaka. 

    Ju bättre självkänsla, desto lättare har du att ta emot bekräftelse/kärlek från en partner.  
    Vid låg självkänsla är det besattheten av en människa som talar.  Det spelar ingen roll om partnern ger bekräftelse/kärlek eller ej.  Man är helt enkelt inte mottaglig för kärlek utan besatt av personen.

    Du kan aldrig ha för hög/god självkänsla. 

    Du menar kanske det fåtal personer med psykiatriska diagnoser som narcissism eller psykopati mfl. men det är inte dessa denna diskussion handlar om.

    Dessutom är det inte hög självkänsla de besitter utan en osedvanligt hög tro på sina förmågor. kärlek är främmande för dem. De blir aldrig förälskade

    Nej jag blandar inte ihop dessa saker. Däremot kan personer med låg självkänsla för stunden må bättre pga förälskelsen och därför inte drabbas av de problem som är associerade med låg självkänsla. Det finns en anledning till att KBT mot låg självkänsla fungerar även om det tar lång tid innan det sker någon förändring på djupet.


    Däremot blandade jag ihop hög självkänsla med dessa diagnoser som är något annat.


     


     

Svar på tråden Jag är helt golvad av känslor - kär på riktigt!