Inlägg från: Anonym (Stina) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Stina)

    Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul

    Ett vanligt problem tyvärr. Min man är liknande. Han säger inte att det är onödigt, tvärtom, varje jul säger han att han får dåligt samvete för att han inte fixat mer och tycker det är fint att jag gjort det mysigt. Men varje jul så är det samma visa. Han åker iväg och handlar julmat om jag ber honom och följer med och köper en gran när jag säger till. Han tar inte intiativ till något själv. Han vill att jag ska peka ut en julklapp till mig själv så han kan köpa exakt den men där drar jag gränsen. Jag köper redan alla julklappar till hans föräldrar och syskon och våra barn. Det är jag som planerat barnkalas och ser till att barnen har allt de behöver till skolan, skridskor och matsäck och tomtedräkter osv. 

  • Anonym (Stina)
    Anonym (Harfåttnog) skrev 2024-12-12 23:01:47 följande:
    Han tror han vet bäst. Saken är att han är nog van att ha haft mer koll på just maten eftersom han var den som lagade mest av oss innan barn. Men nu lagar jag 95% av maten och har därför mer koll på hur mkt extra som krävs. Men han litar inte på det av något skäl. Det är nästan som om det blivit prestige i det. 

    Och jag försöker resonera tro mig. Tänkte ju också i år att om jag tar alla extra inköp på min egen peng (vi har delad ekonomi) och förbereder allt så kanske det skulle flyta på. Men istället ifrågasatte han att jag köpte ny ljusslinga ut och ville att jag skulle visa att den gamla var trasig innan jag skulle sätta upp ny för att liksom rättfärdiga det hela. (Och ja, den gamla VAR ju trasig och han fick ge sig där när jag satte i den i kontakten och påminde honom om att vi sagt flera året att den skulle kasserats..). 

    Så jag vet inte alltså vad som hänt om jag ska vara ärlig. Innan barnen var det så annorlunda men nu är det som allt bara är extrajobb för honom som kräver energi, även fast jag verkligen försökt göra allt för att avlasta och göra saker så han inte ska behöva ordna och så ens. Och när det gör mig lite trött, så är det jag som "bara är sur hemma". 

    Får ta en semesterdag nästa år och bara fixa ihop allt på ett bräde så det är klart, han inte måste  se något eller kan reagera, och så får han bara leva med ett julpyntat hus helt enkelt...

    Jag tror du får försöka acceptera att det blir lite gnissel hemma ibland. Jag har varit där du är nu och ju mer man anstränger sig för att hålla stämningen god desto mer flyttas gränserna och tillslut blir det ohållbart och man går in i väggen. 

Svar på tråden Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul