Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul

Jag funderar på vad som är problemet här TS. Är det bara firanden? Eller er relation i stort? I senare inlägg beskriver du ju honom i ganska osmickrande ordalag, en person som alltid tycker sig ha rätt etc. Är det en person du vill leva ditt liv med? 

Gällande julen känns det nämligen mer som att du saknar någon att dela allt med, kanske mer mentalt än rent praktiskt. Du skriver ju själv att du dragit ner det till ett minimum och det du beskriver bör ju inte tarva så mycket i ren tid. Men jag förstår att det känns ensamt och att han avger negativ sinnesstämning som tär på dig.

Visst finns det lösningar som andra kommit med att han får steppa upp mer inom andra områden, exvis laga all mat (gör då matlista som han måste följa, handla och laga till). Men inget kommer ju att funka framåt bara genom en massa regler. Är han inte intresserad av att du ska må bra så kommer det ju inte funka ändå.

Om man är i en relation måste man kunna kommunicera om problem, beskriva hur man känner, lyssna in den andra och hitta kompromisser och lösningar. Kanske får du vara ok med mackor en dag i veckan. Och har han omsorg om att du ska må bra kanske han måste bidra med något till jul även om han inte själv tycker att det är viktigt.

Gör man inte detta i en relation finns ingen kärlek och omsorg längre och då skulle jag tycka att det är bättre att leva själv.