Jag har två väldigt nära relationer som jag upplever blir mer och mer krävande och negativa. Det har inte alltid varit så men det har blivit värre under åren och nu känner jag att det har blivit för mycket. Det är mycket tjafs och bråk med elaka kommentarer vilket jag tidigare sagt emot och då eskalerar allt. På senare tid har jag bemött kritik och taskiga kommenterar med tystnad men ibland rinner det över. Tycker att jag får oförtjänt mycket skit och att jag verkligen gör så gott jag kan. Jag har ingen ledig tid eller egentid alls men det jag gör är aldrig tillräckligt. Den ena personen brukar härmas med en obehaglig röst om jag säger nej till något jag inte hinner eller kan. Den andra personen skriker mest. När jag försöker ta upp detta får jag tillbaka att det är jag som är för känslig. Vet faktiskt inte vad som är rätt eller fel men jag har ingen lust alls längre att prata med och vara med dessa personer då jag bara spänner mig för vilket tjafs eller elak kommentar jag ska få nästa gång. Det handlar om den närmsta familjen så jag kan inte bara avsäga mig kontakten. Känner mig manipulerad, tagen för given och taskigt behandlad men tänker också att det kanske är som de säger att jag är för känslig. Tycker ändå inte att det är helt normalt att det ska vara så negativt och så mycket taskiga kommentarer. Eller så är det bara jag som upplever det så. Jag vet faktiskt inte. Önskar ibland att jag hade någon klok person som överhörde allt som sägs och kunde ge mig ett mer objektivt perspektiv på allt. Jag är alldeles för känslomässigt insyltad och har för dåligt självförtroende för att att kunna reda i detta på ett sakligt sätt. Nu kommer julen med alldeles för mycket att göra och jag vet att den ena kommer att kräva en massa hjälp tidsmässigt och med pengar som jag känner att jag inte mäktar med alls. Jag har så mycket ångest för de taskiga kommentarer som jag kommer att få om jag säger nej.
