Tycker jag inte om andra människor?

Anonym (TS) · 2024-12-16T20:22:40+01:00

Hej! Jag måste få ventilera en ja? tanke inom mig som jag funderat på ett tag. Jag är kvinna 30 år bor i en mellanstor stad och har flyttat ganska många gånger till olika orter då jag fått bättre jobb. Det har ju givetvis resulterat i att jag inte heller haft några ?fasta? vänskaper genom livet, utan har träffat några på ort A, som man slutat träffa när man flyttat till ort B, osv osv. Har levt singel de allra flesta åren också Och har inga barn. emellanåt känner jag mig såklart lite ensam och tänker att det hade varit fint om någon bjöd in en tex till nyår. Samtidigt så tänker jag på mitt dilemma som är starten till denna tråd; det finns typ inga människor i min omgivning som jag gillar och som jag hade velat umgås mer med. Med åren har jag blivit mer och mer ?kräsen? i mitt umgänge och kan störa mig på folk för minsta småsak som gör att jag inte känner för att skapa djupare vänskaper. Jag tycker alldeles för lätt att folk är dryga, personlighetslösa, mesiga eller allt för dominanta. Eller att dom har fel värderingar, dålig musiksmak eller vad det nu kan vara. Jag vill inte minnas att jag alltid varit såhär utan det är något nytt som kommit de senaste kanske 3-5 åren. Har nyligen gjort en ny flytt till en ny stad och gick igenom mitt gamla umgänge och funderade på om man skulle bjuda över några på middag i nya lägenheten men kände snabbt att jag nog inte vill vara vän med någon av dom längre. Är detta ett normalt beteende? Är det någon som känner igen sig eller är jag knäpp? Kan jag göra något för att ändra mitt tankemönster?

Anonym (TS) skrev 2024-12-16 20:38:41 följande:

Det handlar absolut inte om att jag är felfri på något sätt. Jag förstår ju att detta jag beskriver i tråden är ett problem hos mig, och inte hos andra. Skulle gärna se på andras personligheter på ett mer lättsamt sätt än vad jag gör nu.

Anonym (O) skrev 2024-12-16 20:32:09 följande:

Kan det grunda sig i en rädsla att släppa folk för nära? Eller någon form av rotlöshet?

Ja, säkert inte omöjligt. Eftersom jag vet att allt bara blir tillfälligt ändå på nåt vis.

Vad känner du egentligen? Vill du hålla på och flytta runt så mycket? Någon nämnde rotlöshet,, tänker det kan kännas ganska tomt tillslut, och som du säger allt bara är tillfälligt jämt. Du kanske behöver slå dig till ro någonstans? Kanske inte värt att flyga runt så mycket.

Tycker jag inte om andra människor?

INNEHÅLL