Fungerar ett förhållande där man är för olika?

Jag och min granne har nu varit ett sexuellt par i nästan ett år.

det började med att jag mötte honom i tvättstugan. Han hade mycket väl medvetet undvikit att ta på sig kalsonger i sina mjukisshorts. Jag, 44 år då, engagerar mig i konversation med honom då det aldrig skett tisigare. Jag märker tidigt att han gillar vad han ser hos mig. Jag är 182 och han är 198 och det reflekteras VÄL i de där byxorna. Jag onanerar lite åt tanken samma kväll. Vi bor vägg i vägg så inget som hörs.

en vecka senare kommer jag hem från en AW, hör när jag låser upp min dörr att han låser sin. Full och glad knackar jag på och frågar om han vill komma över på ett glas. Han tackar absolut ja och precis allt jag fantiserade efter att ha sett hans stora kuk i tvättstugan besannas.

under snart ett år har han knullat mig regelbundet och vi har tänkt ta det med allt runtom utan att det blir konstigt.

vi har en öppen relatioN men han säger att han är beroende av att ta mig, på alla sätt möjligt

Hon tyckte väl att det inte var okey heller men jag fattar nu  att hon ville lämna relationen. Kanske var ett sätt för henne att göra det enkelt för henne själv att jag skulle reagera hårt och göra slut så hon slapp det. Vi förlovade oss i för 4 månader sen, och min familj och föräldrar öste henne med kärlek kanske blev lite för mycket hehe.

Hon började väl sista tiden ta upp att vi är för olika, hon gillar att vara ute på landet och började sen ta ta upp att det fanns sidor hos henne som hon inte har visat. Hon tyckte att vardagen var tråkig, jag vet inte faktiskt vad andra par gör efter jobbet, antingen har man barn i vår ålder eller så är det inte så mycket att göra efter jobbet när man är över 35 år. Jag är genuint nyfiken vad andra par gör i vår ålder som inte har barn, man kan väl inte drick vin alla kvällar?

Hon har dragit till sina föräldrar, såg att hon började ta lite av sina saker.
Tjejer är aldrig nöjda känns det som, antingen har de män som är ute, festar kommer hem sent på kvällen 70% av dessa blir otrogna i fyllan, är man lugn och nykterist så är man för tråkig. Tror att kvinnor behöver känna lite av spelet

Jag är själv i stort sett nykterist sen jag var strax över 30, är gravid nu men även när jag inte är det dricker jag bara ett glas bubbel några gånger om året typ på nyår eller andra firanden. Jag går inte runt och säger att jag är nykterist utan jag bara låter bli att dricka. 

Men jag skulle nog ärligt talat också ha lite svårt att leva med en helnykterist just för att de tyvärr ofta brukar vara väldigt osköna , pratar om det hela tiden och ser ner på andra.. Det är tyvärr min erfarenhet även om jag vet att det såklart antagligen inte stämmer in på alla. Är iallafall ganska nöjd med att vara tillsammans med nån som inte är nykterist .. Men alla är ju olika. 

Människor som är för olika passar naturligtvis inte ihop, men spontant tänker jag att vissa människor ibland är väldigt mycket olika inom sig själva.

För rent krasst låter det ju som du beskriver någon som "släpper loss" och beter sig på ett rätt problematiskt sätt och samtidigt förmedlar något annat... Spontant tänker jag att hon orkar vara snäll och fantastisk och underbar eftersom hon kanske också har ett alkoholmissbruk....

Jag tror på att olikheter attraherar. Min man är 18 år äldre än mig, högutbildad, kristen, han är pappa (sedan tidigare) väldigt lugn och snäll, smart, klok, innan mig hade han vart med 2st och han är helt underbar på alla sätt och vis. (Säger inte bara det för att jag älskar och bpd-idoliserar, utan objektivt, han är det)

Jag har personlighetsstörning, har spelat in porr, sålt mig, knarkat ,ca 75 innan honom, lider av sjuklig svartsjuka, helt obildad och är en skitjobbig människa.