Sörjer att jag inte kommer få barn med mitt livs kärlek. Hur gå vidare?

Har också läst tråden och visst håller jag med om att acceptans är rådet man kan ge, men för den skull kan man bekräfta hennes känslor inför faktumet att det inte blir något barn.

Av erfarenhet vet jag att de känslorna är större ån vad man trodde innan man själv var där. I mitt fall kände jag givetvis ånger över att jag fråntagit mig själv möjligheten till flera barn. Kände skuld inför att min nuvarande fru aldrig skulle få bli mamma. Hon ger  inte så stora uttryck för sorgen hon säkert känner men visst har det präglat henne.

Men vi har varandra och mina barn och barnbarn, Men sorgen över att vi inte kunnat få ett gemensamt barn kommer nog aldrig att försvinna helt, trots att vi accepterat detta för många år sedan.

Samtidigt vill jag varna män som funderar på vasektomi, Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte.