Make som skräpar ner

En grej du kan göra är att suga av honom ibland så att det slipper bli högar av runkpapper.

En grej du kan göra är att suga av honom ibland så att det slipper bli högar av runkpapper.

Varit tillsammans med min make i över tio års tid och vill egentligen inte gå skilda vägar men hans svårigheter gör att jag mår väldigt psykiskt dåligt. Min man har aldrig varit bra på att hålla ordning runt om sig, plocka upp och organisera, det förstod jag redan när jag träffade honom. Men jag har liksom kompenserat upp för hans svagheter, alltså städat, plockat upp och planerat. Nu har vi tre barn och jag har börjat jobba heltid för första gången i livet. Känner att jag är nära utbrändhet. Jag tar hand om ALLT, jag handlar, diskar, städar, håller koll på presenter/julklappar, plockar undan, organiserar aktiviteter för barnen, ja ni fattar. Min man lämnar framme disk som möglar, kastar runkpapper på golvet som får växa och bli en hel pappershög, lämnar tomma mjölkförpackningar efter sig med mera. Han tar aldrig initiativ till att städa och slänger eller rensar aldrig bort saker. Jag håller i princip på att bli tokig. Tänker att problemen eskalerat i takt med fler barn och mer att göra. Det känns omöjligt att bjuda in vänner och bekanta pga allt stök. Vi går i samtal tillsammans för att försöka reda ut problemen och för att allt ska bli bättre samt slippa skilsmässa. Jag ser mycket små framsteg. Vad göra? Jag orkar inte mer men vill inte ha en splittrad familj. 

Varit tillsammans med min make i över tio års tid och vill egentligen inte gå skilda vägar men hans svårigheter gör att jag mår väldigt psykiskt dåligt. Min man har aldrig varit bra på att hålla ordning runt om sig, plocka upp och organisera, det förstod jag redan när jag träffade honom. Men jag har liksom kompenserat upp för hans svagheter, alltså städat, plockat upp och planerat. Nu har vi tre barn och jag har börjat jobba heltid för första gången i livet. Känner att jag är nära utbrändhet. Jag tar hand om ALLT, jag handlar, diskar, städar, håller koll på presenter/julklappar, plockar undan, organiserar aktiviteter för barnen, ja ni fattar. Min man lämnar framme disk som möglar, kastar runkpapper på golvet som får växa och bli en hel pappershög, lämnar tomma mjölkförpackningar efter sig med mera. Han tar aldrig initiativ till att städa och slänger eller rensar aldrig bort saker. Jag håller i princip på att bli tokig. Tänker att problemen eskalerat i takt med fler barn och mer att göra. Det känns omöjligt att bjuda in vänner och bekanta pga allt stök. Vi går i samtal tillsammans för att försöka reda ut problemen och för att allt ska bli bättre samt slippa skilsmässa. Jag ser mycket små framsteg. Vad göra? Jag orkar inte mer men vill inte ha en splittrad familj. 

Han har ett väldigt kvalificerat välbetalt jobb! Hög IQ!

Attraktionen till honom är i botten, ja. Problemet blir ju att jag i princip ser ner på honom för att han inte klarar av alla självklara enkla saker så som att torka av ett matbord efter en måltid. Respekten försvinner. Måste leta anledningar till att stanna. Just nu är det mest för att det är alldeles övermäktigt att gå igenom alla förrådsutrymmen, gå igenom allt och slänga saker. Är liksom fast med alla prylar och alla sopor. 

Ytterligare en mardrömslik tanke är att ha delad vårdnad men honom, och veta att barnen ska bo varannan vecka med honom och se misären framför sig. De utrymmen jag inte städar ser ut som en typisk "knarkarkvart" efter ett halvår, för han städar aldrig.