Otrohet och ansvar?

Otrohet är otrohet. Det är ett val och det finns inga ursäkter.

Det kan finnas en bakgrund och faktorer som kan förklara.
Men det ursäktar inte det faktum att de flesta av oss skulle föredra att man gör slut med en innan man "provcyklar" någon annan. 

Ansvaret ligger väl i så fall på den som stannar i en relation som en inte är nöjd med. Vilket goes för både exempel 1 och exempel 2.
Ta ansvar, gå i rådgivning (om du ser det värt att kämpa)  - du har bara ett liv.

Otrohet är otrohet, ingen skillnad. Ansvaret ligger på den otrogne.

Och hur tycker du den otrogne skall ta sitt ansvar?

Otrohet är otrohet. Som någon skrev kan det finnas förklaringar till varför man agerade fel men det är inga ursäkter. 
I båda exemplen har man inte tagit ansvar för sin dåliga relation. Man kanske lite trevande försökt prata om saken och den andra har inte förstått vidden av problemet och då har du ett ansvar som partner att vara tydlig med vad du behöver och försöka hitta en gemensam lösning. Eller så har man kanske gjort allt i sin makt men det har ändå inte blivit bättre. Då har du ett ansvar att lämna relationen så att båda kan få vara lyckliga. Inget alternativ ger dig rätten att ljuga eller missbruka det förtroendet som finns i de flesta relationer att man förhåller sig till att leva i tvåsamhet. 

Otrohet är det lätta och fega valet när man inte vill ta sitt ansvar. Som tillägg om någon tycker jag är dömande kan jag berätta att jag har varit person nummer två. Den som provade ALLT men det hjälpte inte. Istället för att göra slut hamnade jag hemma hos en kollega efter en jobbfest. Dagen efter tog jag mitt ansvar, erkände och gjorde slut eftersom relationen inte tillgodosåg mina behov på flera plan. 

Ja, då har du ju tagit ansvar. Det man möjligtvis skulle kunna kritisera är väl att du var otrogen innan du gjorde slut.

Fast jag tror dom flesta otroheter inte går ut på att "provcykla" för att byta cykel permanent.  
Jag tror det beror på tillfället och omständigheter runt omkring.

Jag kan förstå hur saker sker och se att det finns förklaringar till dåliga val i båda fallen men det är inte en ursäkt och vi bär alltid ansvar för våra handlingar - goda som dåliga. 

Anser jag att människor som begår ett fel automatiskt är de värsta individer på denna jord och förtjänar omgivningens eviga fördömande och hat? Nej, jag tror att även "bra" människor kan fela, såra andra, göra fel val. Däremot är de fortfarande ansvariga och en stor del av att vara en god människa är att ta ansvar och stå för de handlingar man själv gjort även om det innebär negativa konsekvenser för en själv. 

Absolut, jag kritiserar ju mig själv för att jag var person nummer två som inte tog ansvar för min relation och var otrogen innan jag ?vaknade?. Jag har lagt mycket tid på självreflektion och efter flera år förlåtit mig själv för att jag var feg och respektlös mot en människa jag försökte intala mig att jag ville dela livet med. I och med detta har jag lärt mig att ansvaret för mig själv, vem jag är och vad jag väljer att göra i en relation enbart ligger på mig själv. Hur missnöjd jag än var och hur mycket jag än skyllde på honom hade jag ju valet att lämna först men ville på et undermedvetet plan skapa en ?ursäkt?.

Att vara otrogen är ett val. Så som alla val man gör bör man självklart ta ansvar för det.

Att blanda in tänkbara orsaker till att man väljer som man gör är helt fruktlöst eftersom det i högsta grad är individuellt.  

Sen är det en annan fråga HUR man tar ansvar för sitt val och hur det mottas.  Vanligtvis har partnern svårt att acceptera valet och därmed kommer också utkrävandet av ansvar att vara det primära och oavsett om personen tar hela ansvaret för sitt val kommer partnern inte att vara nöjd. Det ligger liksom i sakens natur.    

Genom att inte vara otrogen.

Säger ju egentligen ingenting. Hur har du tagit ansvar? Självreflexion....Sen förlät du dig själv? Nu är det förmodligen bara ett mysigt minne.
Hur var det med han du var otrogen mot? Hade han det lika "lätt"?
Han kanske var en skitstövel, men det var han som också fick ta konsekvensen, eller hur?

Det är verkligen inte ett mysigt minne, det är fortfarande något av det jag ångrar mest i hela mitt liv och något jag innan var säker på att jag aldrig skulle kunna göra. 

Jag tycker du är orättvis som säger att det har varit lätt för mig. Det är det vidrigaste jag utsatt en annan människa för och att ha sårat någon så djupt är något jag får leva med. I efterhand kan jag ångra att jag berättade för honom, det hade kanske räckt att avsluta relationen utan att lägga in den parametern också, men det är lätt att vara efterklok.

Det är över tio år sedan det hände och båda har gått vidare i livet. Hur länge tycker du det är rimligt att jag ska ha ångest över det jag gjorde för att det inte ska räknas som lätt? Vad mer menar du att jag skulle kunnat ha gjort för att ta ansvar för situationen när det redan hade hänt? Självklart hade det bästa varit att inte hamna där, men jag kan tyvärr inte resa i tiden och ändra historien. Hade jag kunnat hade jag självklart gjort just det.

Fel svar, en som varit otrogen kan aldrig  få det ogjort. Tror du man resa bakåt i tiden?

Du svarar på en annan fråga, inte den som ställdes. 

Båda parter gör lika mycket fel och nej, det finns ingen förståelse för någon av dem, inga som helst förmildrande omständigheter. Det är extremt lika situationer för det första. För det andra hade de båda kunnat välja att avsluta relationen om inget kunde förbättras. För det tredje har man självklart ansvar för de val man gör.

Nja..Det enda du gjorde rätt var väl att berätta för honom tycker jag.....Starkt!
Det jag ville få fram är att den ende som egentligen får ta konsekvensen är den drabbade, även om du tycker att du också tog konsekvenser.
Som ett exempel blev jag bedragen på värsta sätt av min dåvarande sambo. (kom på dom i sängen)
Har idag varit lyckligt gift i 30 år men kommer aldrig att glömma den händelsen med obehag. Inget jag går och tänker på, men ibland dyker det upp.

Tänker ibland istället att om jag ?bara? hade gjort slut hade han sluppit konsekvensen av otroheten. Då hade det ju bara varit min börda att bära?

Jag beklagar det du varit med om. Det måste ha varit vidrigt och det är något ingen någonsin förtjänar att utsättas för.

Tycker du ska vara stolt över att du berättade. Ofta finns det en magkänsla hos den bedragne att något har hänt. Vet man, blir det ett avslut, inga funderingar.