Min sambos ilska kväver mig
Jag har, fram till i våras, levt med en man med både aggressions- och alkoholproblem. Bilresor skulle helst vara tysta så han kunde fokusera på bilkörningen. Jag fick aldrig köra trots körkort. Periodvis var det bra, sen hände något och jag (eller barnen) var både det dna o h det andra.
I våras hände en sak som till slut gav mig kraften och orken att lämna, i kombination med att barnen nu är i mellanstadieålder. Jag har varit kvar så länge just för att kunna skydda dem så gott det gått. På slutet frågade även barnen om vi inte kunde flytta ifrån pappa.
Innan jag och barnen lämnade honom var barnen hellre hos vänner än hemma efter skolan (eller på fritids). Nu är det ofta jag har minst extra barn hemma när jag kommer hem från jobbet.
Även om det är sämre ekonomiskt, vi bor trångt etc så mår vi så mycket bättre. Barnen är med sin pappa på loven och inte riktigt varannan helg då han flyttat så att han inte kan ha barnen varannan vecka då det är för långt till skolan (hans val, ett val han lagt över på mig).
Barnen säger att de har det bra hos pappa, att han slutat dricka (också något som han sagt är mitt fel, problemet med alkoholen) och på det stora hela är gladare nu. Samtidigt så har jag en tsunami av känslor att hantera från barnens håll varje gång de kommer hem. Han har alltid haft problem med när andra varit trötta, på dåligt humör etc.
Jag och barnens pappa var tillsammans i över 20 år. Det är inte lätt att lämna en sådan här relation med psykisk misshandel och andra problem.
Till de som säger att "det handlar om barnens rätt till sina föräldrar" när man är stannar för att skydda dina barn säger jag bara "i dina drömmar". Ja, jag vet att det är det det står då fint, samtidigt som det finns rättsfall efter rättsfall där våldsamma föräldrar till och med får enskild vårdnad för att den skyddande föräldern "motverkat samarbete" eller "påverkat barnen till att inte vilja vara med den våldsamma föräldern".
Till TS, ta hjälp av kvinnojouren för att få stöd. Prata med kommunens team om våld i nära relation. Prata med dina vänner och familj. Prata med missbruksenheten hos kommunen. Du är medberoende och det finns hjälp att få. Jag vet hur otroligt svårt det är att lämna en sådan relation. Det tog mig många år att orka ta steget till sist och jag önskar inte min värsta fiende det jag och barnen gick igenom i våras. Jag höll på att förlora mina barn. Lämna innan du och barnen kommer till den punkten.