En svärfar till päron firar jul

Tack för svar ❤️
Ja du har rätt. Jag försöker att prata med min man om detta. Det är som att han inte riktigt kan greppa det eller förstå allvaret i det hela.. 

Jag kommer att försöka att göra som du skrev; torrt konstaterande eller svara med tystnad. Den här gången väntade vi ända in i december med att ge besked. Resten av julhelgen kommer jag försöka att undvika att träffa honom så långt det går..

Tack för stödet ❤️
Jag försöker att förklara detta för min man. Så sent som häromdagen sa jag att jag orkar tyvärr inte med min svärfar som det är nu. Min man blev ledsen och svarade att: ?men ska han sitta ENSAM i jul?! Är det ett alternativ?!?
Tyvärr svarade jag denna gång att: själv bryr han sig inte särskilt mycket om andra.

Nu senast går han omkring och raljerar runt mina föräldrar och den ene av dem; som har börjat utveckla en demenssjukdom. Inte heller där kan han visa någon djupare medkänsla istället utan tycker ?synd? om dem..  själva är de helt felfria, han och exfrun och han höll tyst om en tumör. Vill inte riskera att visa svagheter eller att visa sig själv som svag, så då håller man hellre tyst och ser ned på andras kamper i livet. 

Du får gärna berätta mer om du orkar. 
Hur du gjorde och hur din man tog det? Kan han sätta gränser för sin mamma? 

Ja visst är det?! Hade hjärtklappning och svårt att sova efter julen i år och efter en helg med honom. Han är så bitter och så krävande. Hela tiden olika former av krav och önskemål men trots detta är han aldrig riktigt tillfredsställd - ingen/inget är någonsin riktigt ?good enough? för honom.. 

Det du skriver påminner faktiskt om något min mamma sa; ?Ni borde flytta från stan för att slippa honom och exfruns alla krav.? Lutar åt att jag kanske flyttar själv en dag. Jag sa precis det till min man igår att såhär kan vi inte ha det längre.. 

och jag inser att han är i princip rädd (!) för dem. Rädd för att säga ifrån, sätta gränser och bli förbannad. 

?Så har juldagarna passerat. Julafton började som en trevlig dag med god jullunch, skratt och prat. Jag stod vid spisen mest hela tiden och ingen gjorde någon som helst ansats att hjälpa till. Men det fick vara så. 

Strax runt middagstid kunde inte svärmor komma hem fort nog. Nu gissar jag bara; men jag får en stark känsla av att även hon är ganska så trött på sin exmake. Svärfar lever kvar väldigt starkt i det förflutna och lyfter ideligen minnen från deras äktenskap, trots att exfrun har en ny relation sedan 18 år.. Jag såg hur han riktigt lyste när hon hälsade honom med en varm kram. Sedan var hon ganska kall mot honom, resten av kvällen och fick bråttom hem. 

Svärfar sov över och morgonen därpå var vi alla lite trötta. Strax före jul passade vi hans katt också, och allergin tog fart.. har knappt sovit något pga symtom, vilket jag nämner för svärfar morgonen därpå. Då skriver han mig på näsan och liksom ?Na - du DRACK för mycket igår. Det gjorde vi alla? förkunnar han kort och avspisande. Jag kan rada upp vad vi drack vid jul: 1 öl, 2 glas bubbel. Det är enligt min svärfar något man blir mycket bakis av.. 

Strax före julen hade han siktat in sig på att boka upp oss för 1. Julafton 2. Juldagen 3. Annandag jul - då säger han till min man att ?Anders, din bror med fru kommer på middag hos mig på Annandagen. Ni får gärna komma om ni vill. Det blir resterna av julmaten. 

Vi hinner knappt svara på inbjudan innan vi plötsligt hör svärfar uttrycka att ?Ni SKA komma den 26:e!? ?Ni kommer då?

Den 26:e är alla fortsatt trötta. våra barn är trötta och trotsiga och själv har jag uppgifter som måste in inför en deadline. Men vem är det som tvingas höra av sig till svärfar för att tacka nej? Jo? jag såklart. Och får då svaret ?Ni gör ju givetvis som ni vill - mycket besviken dock? 

Tack för svar och råd. Jag håller med dig; även om svärföräldrarna är bovarna så är det till syvende och sist min man som måste ta itu med sina problem och sitt förhållningssätt gentemot dem. Det kommer krävas ett gediget arbete. 

Han har, vad jag vet, aldrig revolterat. Vågar knappt höja rösten till dem. Blev mobbad i skolan som en följd av föräldrarnas nedbrytande beteende, som helt har knäckt hans självkänsla och förmodligen gjort honom till en socialt mycket undfallande person - som var tacksam för andra elever att ge sig på. Vilket är synd. För han har alla kvaliteter som hans föräldrar inte har; han har en stor dos empati och ett stort och kärleksfullt hjärta. Han är otroligt snäll, djup och omtänksam. Och hans barn betyder allt. Rent ytligt sätt är han även otroligt vacker. Men hans låga tilltro till andra får honom att ?ducka? nya kontakter; han blir rädd, osäker, känner sig mindervärdig och underlägsen. 

Jag kan skriva under på att de inte bara är översättare; jag har upplevt att de - i mångt och mycket - har misshandlat honom psykiskt och socialt. 

Han både förstår och förstår inte. Jag tror att han vet, men han trycker undan det. Det märks att det är för jobbigt att prata om.

Dags igen då, Efter helgerna var jag tydlig med att jag behöver ta det lugnt. Endast en tillställning kvar efter jul och nyår och det var ett av barnens födelsedagsfirande.. 

Lillen hade önskemål om att fira tillsammans med alla på sin favoritrestaurang. Sagt och gjort - vi bokade bord och gjorde upp om att var och en betalar för sig då det är en finrestaurang. När notan kommer in ska svärfar sätta sig och räkna ut beloppet för var och en av oss. Alla väntar, väntar och väntar.. tiden går medan svärfar gör sina uppställningar på ett papper. Andra försökte avbryta; ?räkna ut med kalkylator istället? 
?äsch vi betalar hela beloppet - så kan vi lösa resten sen? 
osv., men nej. Svärfar envisas. Han SKA räkna ut notan med huvudräkning. Punkt! Och detta är något han mästrar framför min pappa och min dementa pappa; 
?MITT huvud är det inget fel på - det här huvudet kan minsann huvudräkning!!?

Och ungefär där dog den sista av min respekt för honom. 

Strax innan middagen började så sa han till mig och min man att ..nu kan ni inte vara kattvakt heller, om ni är allergiska? Men ni kanske kan vara det så småningom - när allergin försvinner??

Ja du har helt rätt. Just detta att allt alltid ska göras på samma sätt och som han alltid har gjort låter som en del hans sociala problematik och ev npf/autism. 

Alltid fel på alla andra. Har just haft ett långt samtal med min man om detta. Just det här att han sätter sig över och ska mästra med min dementa mamma (jag råkade skriva pappa förut) ?det tycker jag var klart över gränsen. Undrar om han gör det för att jävlas eller bara inte förstår bättre. Ikväll var jag den beslutsamma personen som tog notan, betalade och sa att vi isåfall löser resten i efterhand. Lite senare.. när jag granskade kvittot närmare så ser jag att svärfar har beställt vin för sammanlagt 2.500 kr utan vår vetskap? (dvs vi visste inte att han beställde ännu en flaska) 

Jag är ingen snål person, men efter så många år som han har snyltat av oss så orkar jag inte mer.. 

Satt och grät i soffan en stund, eftersom jag ser att förhållandet börjar att nå vägs ände..