Ni som förlåtit

Vi båda både stormade och sedan resonerade och lyssnade vi på varandra. Och efter bearbetning och diskuterande bestämde vi att ta hjälp av terapi.

Vi gick grundligt tillväga och valde en omvittnat god och kompetent terapeut.
Vi bestämde oss för att ta kostnaden, för det var en liten ekonomisk investering i relation till vad en skilsmässa skulle kosta, såväl ekonomiskt som i övrigt.

Terapin var till mycket god hjälp för oss, såväl parterapi som enskild terapi.
Bl a kom i fram till att det inte gick att kräva eller leverera en fullkomlig förlåtelse. Men under bearbetning kunde vi gemensamt komma fram till att förlåta eller inte förlåta inte var den enda eller den viktigaste saken.
Vidare också att det kan vara möjligt förlåta personen även om man aldrig vill eller kan förlåta handlingen.
Det är viktigt, inte bara vid en sådan händelse utan genom hela livet, att skaffa sig själv förmåga att skilja på person och handling.

Vi använde våra nya insikter, och vår personliga utveckling, till att gå vidare på ett alldeles utmärkt sätt.
Vår relation kom ganska snart vara mycket bättre än någonsin innan. Detta efter otroheten, men självfallet inte tack vare otroheten.
Vår kärlek blev djupare, med mycket mera ömsesidig öppenhet, förståelse och en mycket stabilare gemensam grund.
Vårt äktenskap såväl som vi som individer kom att bli mycket gladare, lyckligare , både känna och ge så mycket mer äkta kärlek, och med så mycket mer tacksamhet för livet och för varandra än tidigare.

Och så har det förblivit i nu 15 lyckliga år sedan den där otroheten skedde.

Jag har beskrivit att vår kärlek överlevde, den är stark och vi är lyckliga. 

Du verkar störa dig på att andra människor känner kärlek och lycka?

Om du har ett sådant personligt behov så är du självfallet fri att göra din egen negativa tolkning av vår kärlek och vår lyckliga relation.
Du känner säkert, av en eller annan orsak, ett sådant personligt behov.

För mig svårt förstå att du ger utlopp för ditt udda behov mot bakgrund att jag bl a skriver:
"Terapin var till mycket god hjälp för oss, såväl parterapi som enskild terapi."

"Bl a kom i fram till att det inte gick att kräva eller leverera en fullkomlig förlåtelse."

"...kunde vi gemensamt komma fram till att förlåta eller inte förlåta inte var den enda eller den viktigaste saken." 

"Vidare också att det kan vara möjligt förlåta personen även om man aldrig vill eller kan förlåta handlingen."

Jag hoppas och tror att mina ord kan vara till hjälp, uppmuntran och underlätta för någon annan medlem, kanske i en motsvarande situation, detta oavsett om denna medlem väljer samma väg som jag eller en helt annan väg.

Det är svårt för mig se att du har något motsvarande gott syfte att hjälpa någon medmänniska eller medlem p detta forum med dina ord?

Jag gör mitt eget val att avstå från att delta i den diskussionen med dig.

Men om du är seriös i din frågeställning så kan du ganska lätt fördjupa dig och börja förstå sakens natur genom att googla och studera grundläggande mänsklig psykologi särskilt mht kärleksrelationer.

Jag väljer alltså avstå från att diskutera det vidare med dig men jag försöker i gott syfte avsluta med att hjälpa dig förstå lite av den allra enklaste grunden genom att från mitt eget perspektiv försöka förklara för dig med hjälp av ett exempel som för de flesta är mycket enkelt att förstå.

Det finns några exempel i världen och i historien på människor som i allmänhet och av alla betraktas som mycket goda människor.
T ex Dalai Lama och Moder Teresa.
Det brukar inte råda tvekan hos någon gällande om dessa människor är att betrakta som goda eller inte.

Men inte ens historiens mest goda människor har gått genom hela livet utan att  någonsin ha begått en enda mindre god handling.
Klarar du ta till dig, förstå och acceptera att dessa goda människor faktiskt har begått mindre goda handlingar?
I de här fallen är det för de flesta människor ganska självklart att klara skilja på person och handling.

Självfallet har också de godaste människor någon gång begått en handling som inte helt igenom är enbart god.
För den sakens skull, för den handlingens skull, förvandlas givetvis inte en god människa till att i stället bli en helt igenom ond människa.

För mig är det självklart att den som ärligt har en önskan och strävan att få uppleva lycka i livet underlättar det att skaffa sig själv förmåga, en förmåga att gå igenom livet med kunskap tillräckligt för att klara skilja på person och handling.

Om du gör ditt val att inte ha en sådan önskan eller strävan så accepterar jag ditt val och att det är upp till dig själv.

Jag är lycklig med att ha gjort mitt eget personliga och aktiva val. Hoppas du har förmåga acceptera mitt val.

Jag anser att jag mycket väl har visat både att jag kan och att jag faktiskt har förklarat den.

Du får ha vilken åsikt du vill om detta, det är helt upp till dig.
Om du känner att du har ett personlig behov av att ta upp knivdåd och om du tycker att våldsdåd är relevant i tråden och till ämnet så är det helt upp till dig och dina egna känslor. Jag finner ingen som helst anledning tillfredsställa dina märkliga behov av att diskutera våldshandlingar.

Men om det är någon annan medlem i tråden som anser att jag inte har förklarat min åsikt och mitt val, och har någon fråga på det i samband med trådämnet, så är jag beredd resonera vidare med den medlemmen.

Tack för ett bra och stärkande inlägg. 

Och med en detalj i ditt inlägg så tror jag att du har på pricken rätt gällande en viss medlem. 
"Förstår att någon som inte tror på kärleken eller aldrig upplevt den har svårt att förstå detta"

gällande en viss medlem 
"Förstår att någon som inte tror på kärleken eller aldrig upplevt den har svårt att förstå detta"