Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?

Det finns massor som är roligt och givande med att vara lärare men det är också enorma krav från hela världen, det är väldigt mycket som man inte förstår förrän man står där i klassrummet och känner sig överväldigad.

Om du vill undervisa åk 1-3 kan det bl a handla om: lära ett barn att gå på toa i tid, ta hand om bråk på rasten, föräldrar som skäller på dig för att deras barn var ensam på rasten eller för att läxorna är för svåra, fem barn i klassen kan redan det du lär ut, fem kommer aldrig att lära sig det under de närmaste åren och 15 stycken behöver din hjälp för att reda ut allt. Du måste planera för alla tre grupperna och detta gäller i alla ämnen som du har (vilket kan vara svenska, engelska, matte, no, so och idrott).

På dina kvällar får du ofta mejl och samtal från föräldrar som är oroliga, arga eller ledsna och du ska hantera de vuxnas humör trots att du inte har någon utbildning i det. Du ska ha koll på varje enskilt barn var de ligger i alla ämnen och helst utmana alla på deras nivå, detta kommer föräldrarna att fråga efter på utvecklingssamtalen. 

Dessutom ska du hantera rektor, kollegor och andra professioner på skolan som ger dig extra arbetsuppgifter.

Ja, det är nog därför så många ändå stannar kvar för att det riktiga jobbet ändå är så givande och roligt.

Lärare jobbar 45 timmar per vecka, 35 timmar på plats och 10 timmar hemma så det är med i beräkningen att det ska vara en hel del jobb hemma men det är väl att mycket av arbetsuppgifterna inte går att förbereda sig för. Du kan inte veta om någon förälder kommer bli missnöjd eller om din nya klass har fyra elever med ADHD. Dessutom tror jag att utbildningen fortfarande inte förbereder studenterna nog på detta och att det blir en chock när man väl står där själv.

Självklart borde finnas telefontider när läraren finns tillgänglig för samtal, t ex mellan 15-17 några dagar i veckan (eller vad som passar lärarens schema), de flesta föräldrar sköter sig alldeles ypperligt och hör bara av sig om det är något riktigt jobbigt/viktigt.

Det som kostar energi är de föräldrar som är gränslösa eller som är vana att samhället är en serviceinrättning och där man kan kräva allt, jag minns att jag tyckte det var jättejobbigt när jag var 27 år och barnlös och föräldrar grät och frågade mig vad de skulle göra med sina jobbiga barn hemma.