Betala för arbetslivserfarenhet: Ett riskfullt sätt att kickstarta sin karriär på?

Lol, nej. Det är lite som i USA, studenterna betalar kopiösa summor för att gå på College. Vad är skillnaden att göra det fast för ett jobb? Vet dock inte om man kan kalla det "jobb" för jag tänker det mer som att man får besöka arbetsplatsen, testa på att jobba, lära sig saker, osv. Jobbet som skola?

Var mest oroskänslor som var drivkraft i den logiken för att vara ärlig så det ligger ett korn av sanning i att jag är ett psykfall, visst. Men det skrämmer mig att vara jobblös. Tänker att det skulle vara värt det om det skulle ha fungerat så. Men hur är det med praktik och provanställningar då?

Jag har inte alls svaret det är en idé jag har, och det vore spännande att diskutera den med andra.

En muta för att få lov att vara i vägen är väl så mina orostankar får det att kännas som. För det känns i min oroliga inre värld att trots att jag förmodligen kommer försöka göra ett så bra jobb som möjligt kommer jag alltid vara otillräcklig. Vet inte om det kan sägas vara en muta, att betala för att känna sig lite bättre och mindre otillräcklig dock? Mer en känslomässig kompensation. Men det klart att det kanske går att betala en avgift för att få en existerande plats att vara på och utvecklas på, men det är väl knappast ett uppdrag som företaget har? Jag har ju ändå tänkt på ett plan att man vill få en chans att leverera värde genom att lära sig yrket. 

Ah okej, det är nog den vägen jag kommer gå definitivt. Särskilt eftersom jag idag saknar ett bra CV.

Då får jag väl bli praktikant helt enkelt .

Ok jag fattar ska ej betala för arbetstagarplatsen, men praktik är väl bara bra? Om man hittar något sådant.

Egentligen är hela grundproblemet till min fråga min djupa rädsla att bli utan arbete och aldrig lyckas få jobb dock. Hur gör ni kring det? Kan man bli av med den rädslan?

Nej men det är en fin tolkning :) så varför inte

Kan vi släppa tanken på att det är knäppt dock? Egentligen är det mer ett tecken på desperation och hur högt man värderar arbetet.

Men ska försöka satsa på sommarjob, uppsats, exjobb, praktikplats, kanske provanställning. Tvivlar mycket på om det ens kommer att gå dock men jag får väl kämpa på.

Det är inom datorspelsindustrin.

Jag tror dem med examen brukar få jobb men det är tufft just nu för de överanställde under pandemin.

Jag har 0 arbetslivserfarenheter från tidigare.

Ok det kan jag försöka göra.

Möjligen för att jag är socialt inkompetent. Har social ångest när jag träffar folk, kan hälsa och så, men får ångest över att säga saker när man diskuterar saker eller ens lämna ett möte för att jag behöver gå hem. De flesta jobb får man genom kontakter så det är ett personligt jätteproblem att inte kunna prata obehindrat. Jag försöker dock jobba bort den sociala ångesten Genom att utsätta mig för ångestframkallande situationer. Idag var jag exempelvis på ett event på en pub, men kunde knappt våga prata kände mig helt socialt låst och paralyserad. Man blir bara helt ofrivilligt tyst. Men kanske om jag exponerar mig ännu mer och försöker bryta igenom den blockeringen kan det hindret övervinnas. Social ångest gör allt svårare för det låser mig även på arbetsmarknadsdagar, studiebesök, osv.

Men ja jag ska försöka ordna sommarjobb / kvällsjobb. Det vore jättekul! Sen ska jag försöka delta i arbetsmarknadsdagar, studiebesök, och annat som ordnas och ändå trotsa den mentala låsningen och bygga på CVet. Har du några tips på böcker / kurser för att lära dig mer om hur man får jobb?

Grymt, tack för ditt stöd!! Det muntrar verkligen upp mig och får mig att tro på mig själv mera. Exakt så jag tänker jag ska delta i studentlivet och engagera mig i någon förening, till slut kommer ångesten att försvinna.