Påtvingad resa
Hej. Hur ska man tänka här:
Min mans mamma har kommit med önskemål om att hela släkten ska med på en resa över jul nästa år. Det är hennes man, min mans styvpappa som vill resa till sitt favoritställe på sin födelsedag som är nära julafton.
Jag (och mina barn) vill för det första inte flyga alls, för det andra absolut inte över jul för då vill vi vara hemma, och för det tredje inte till den skittråkiga plats de vill till, för det fjärde inte med min mans familj som vi har noll gemensamt med, och det är dessutom jättejättedyrt att åka dit över jul. Så vi har sagt att jag och barnen inte följer pga vill inte resa över julen.
Detta förstår min svärmor *typ* men är samtidigt uttalat besviken eftersom hon ju önskar sig en härlig familjeresa och sjölv tycker att hon kommit på en så bra plan.
Det som fortfarande är ett problem är att min man känner sig tvingad att följa fast han verkligen inte vill. Han vill absolut inte till den platsen och inte över jul, och blir mest sur och stressad av att umgås med sina föräldrar mer än en dag i taget. Jag (och han och mina barn) tycker så klart det sabbar vår jul att han åker iväg, ffa eftersom vi bara har varannan jul med mina barn Och det är då. Men säger han nej blir de jättebesvikna. Han tänker dessutom att det kan bli sista resan de gör ihop pga ålder och sjukdom. (De kan så klart ses utan att resa.)
Svärföräldrna vägrar åka till annan plats / vid annan tid som skulle kännas rimligare eftersom bonussvärfar fyller jämnt och vill ha det exakt som han vill. Vi har föreslagit gotland i sommar tex men det är blankt nej.
Det är alltså att följa deras plan eller göra dem jättebesvikna som är allternativen. Hur ska man tänka här? Jag tycker det är lite väl magstarkt att förvänta sig att alla ska vilja ställa in julen för att åka till ett jättedyrt och tråkigt betonghotell utan att ha något att säga till om. Men känner mig tråkig och snål och missunnsam mot en gammal farbror som tänker så.