Så mycket hat online när det gäller åldersskillnader
Min pojkvän sedan ett halvår tillbaka är 26 år yngre och jag är 45.Jag hade aldrig vågat ragga på honom i verkliga livet, men nu var det han som tog kontakt med mig på nätet och det som startade med helt oskyldiga diskussioner om allt möjligt mynnade ut i flera långa meddelanden per dag. Det slog mig tidigt att han var något alldeles extra, så respektfull och fin som människa. Jag längtade efter hans meddelanden och kände mig alldeles pirrig när jag läste dem. Jag höll det dock för mig själv.
Plötsligt en dag fick jag ett meddelande där han skrev att han tänkte på mig oavbrutet och att han brukade titta på mina bilder när han skulle sova. Att han hade utvecklat känslor för mig som han inte riktigt visste vad han skulle göra av. Jag svarade honom att jag tackade för ärligheten, men nämnde inte att han hade väckt något även inom mig. Jag kände att jag behövde kämpa emot.
Så kom dagen då vi sågs IRL. Det var på hans initiativ och jag tänkte först att det kanske var dumt, men efter att ha funderat lite gick jag ändå med på det eftersom mitt rationella jag kommit fram till att det är lätt att göra sig fantasifoster som inte överensstämmer med verkligheten och att det förhoppningsvis skulle grusa båda hans och mina inbillade känslor om vi sågs.
Det var tidig sommar och killen som kom emot mig hade ett stort leende och var vältränad och snygg på ett sånt där pretty boy-sätt. Vacker. Ögonen stora blå och tindrande. Han gav mig en varm kram som varade lite för länge. Jag blev alldeles knäsvag och insåg direkt att detta varit en ganska dum idé från allra första början. Vi tog en promenad och det var jättetrevlig från första stund. Han tittade på mig med sina glittrande ögon och fick mig att glömma bort allt annat.
Samma kväll skrev han att han en enda lång kärleksförklaring där han beskrev att hur vacker han tyckte att jag är och att hans hjärta hade bultat så hårt att han knappt visste vart han skulle ta vägen när vi sågs. Efter ett långt telefonsamtal i anslutning till meddelandet fattade vi ett gemensamt beslut om att träffas på en gång, han satte sig alltså på tunnelbanan hem till mig och åkte genom hela stan. Plötsligt stod han utanför min dörr, vi kysstes för först gången redan i hallen och det tog nog ingen tid alls innan vi älskade i min säng. Sedan dess har det varit vi. Alla mina fördomar fick jag kasta åt skogen och bara acceptera kärleken som fanns där.
Det finns inget äckligt med detta, vi älskar varandra. Vi är båda medvetna om alla hinder som finns, men vi anser att bara får lösa sig. Jag ser ingen tonårspojke framför mig, han är mer man än de där i min ålder som hägrar på Tinder. Hans föräldrar har gjort ett fantastiskt jobb med honom, han är en sån härlig och underbar person. Jag älskar allt med honom.
Ni som skriver hatiska inlägg om stora åldersskillnader, anser ni på fullaste allvar att jag utnyttjar honom? Att den kärlek vi upplever är sjuk osv?