Nyårsångest
Vi firar själva i år igen! Visserligen på annan ort och jag har gjort noll ansträngningar för att bjuda in till oss för jag tänker inför varje nyår att nu har jag väl äntligen kommit över att jag ser det som ett mått på misslyckande i popularitetstävlingen att fira själva men snart 45 år gammal så är det fortfarande det jag landar i och ångesten kryper på.
Ett par år med tillfällig sjukdom över nyår samt uppbrott med tidigare bästa kompis har gjort att nu finns ingen självklar part att fira med. Börjar räkna mina och min mans relationer och ser att det inte finns många där. Vi är bortvalda. Eller? Egentligen är vi inte ensamma relativt sett men på nyår är vi ändå det.
Någon mer som känner samma? Tips att komma ur sinnestillståndet? Är ju mer av en ond cirkel som jag skapar för mig själv