Hur berättar jag på bästa sätt, för min nära vän som lider av ofrivillig barnlöshet, att jag är gravid?

När jag befann mig i den situationen så hade jag uppskattat ett sms. Inte för att jag på någotvis inte önskade mina vänner lycka utan för att när allt var som värst kunde jag inte alltid kontrollera mina känslor och jag hade dött ännu mer inombords ock skämts ihjäl om jag hade brustit ut i gråt när en av mina närmaste vänner berättade denna lyckliga nyhet. Även om mina vänner är bland de finaste man kan tänka sig och aldrig hade dömt för det så ville jag inte få en sådan reaktion. De ställde upp så mycket för mig genom alla skitår av ofrivillig barnlöshet och en stor del av vår vänskap kretsade kring min situation under en lång tid. Då ville jag inte att även deras graviditeter på något sätt skulle handla om min barnlöshet. Jag ville kunna bete mig som en bra,stöttande vän utefter min kapacitet. Men hjärnan och känslorna lyssnar inte alltid på varandra. Så jag hade uppskattat att få läsa först så jag kunde vara mitt bästa jag när vi pratade. Men det är bara vad jag hade uppskattat, alla är olika. Minns inte om jag någonsin bad mina vänner om detta, det enda jag kan minnas att jag bad om var att om de ville göra ett stort avslöjande - när fler än oss närmaste deltog- att ge mig en headsup om möjligt och givet att de själva kände att det var ok. Jag valde även att inte delta på en av deras babyshower - hade enorma skuldkänslor för min hjärna matade just detta om att "världen fortsätter gå", "andras liv kan ej stå still", "deras lycka har inget med din olycka att göra" osv. Men jag hade precis fått mitt trettonde missfall och jag hade det bara inte i mig mer.

Nej, usch jag avrundar här för det drar upp så mycket men ts jag tycker du verkar vara en otroligt fin och omtänksam vän. Gör på det sätt som din magkänsla säger - du känner din vän bäst. Och stort grattis till din graviditet!🌼