När gick det utför för er?

Typ 45+ så började jag märka att kroppen inte är med på samma sätt längre, har inte helt samma energi, man får ont, man blir stel, man får mystiska krämpor som är svåra att bli av med. Nu är jag  55+ och det har inte blivit bättre tyvärr.

Det är en enorm skillnad emot hur jag var när jag var 25. Då hade jag mycket mer energi och ork, i stort sett i all oändlighet då.

Tyvärr ställer många p -medel till det i kroppen det är min erfarenhet har testat p-piller, olika sorter gör så man mår illa  nästan jämt och får huvudvärk  p - ring,  minipiller-,  p- spruta nu senast, de två sistnämnda gör att jag småblöder veckovis vilket jag ju inte vill, sjukvården säger att man ska vänta det kan ta 6 månader till 1 år innan de här blödningarna försvinner   Ja !!!!

Det beror rätt mycket på hur man lever och hur ens hormoner påverkar.

Om du t.ex. åt skräpmat, hade en stimmig hjärna som inte kunde vila och oregelbundna sovtider vid 20+ men numera lever stabilt med goda rutiner och din hjärna har lugnat ner sig så är det inte konstigt att du mår bättre nu. 

För min del så hade jag enorm, ruskig energi vid 20+, som sedan mattades lite under småbarnsåren, sen kom upp igen med träning och mer balanserat jobb vid 40, och sen fick en jättedipp neråt med long-covid+ klimakterium.

Nu är jag ute på andra sidan och är stark och frisk igen om jag jämför med mina jämnåriga. Men fortfarande är det lättare att dra till en muskel eller bara vakna med halv nackspärr nu, om man jämför bakåt i tiden. Jag måste alltid värma upp mina muskler för att inte riskera att skada mig, och för att få full rörlighet.

Och jag är inte lika stark som förut och det har att göra med hormonella ändringar mer än att jag inte använder mina muskler. Jag kan lyfta rätt tungt ännu men känslan av kontroll över otympliga möbler är inte densamma och då blir det större risk för snedbelastning och skador.

Om man ska gå bakåt i tiden låt säga ifrån 25 fram till 33/34år så var man aldrig still o käkade rätt sorts mat över lag..men ifrån 34-48 så tappade ja mej själv totalt,samma veva som när började att komma in familj&barn&hus osv i bilden..så i januari iår så lessnade ja på mej själv så ja tog tag i mej själv igen..nästan 29 kilo lättare nu så märker man hur mycket det gör..man är märkbart piggare och gladare med..så nu ska ja försöka o göra allt för att behålla mej kanske till o med förbättra mej..man har igen det i de långa loppet..synd att man sumpade många år med att inte sköta sej..men men det är vad det är

/D

Ja, man kunde gå direkt från en kväll med kompisar på krogen till att jobba utan att sova. Aldrig det skulle funka nu.

Jag är nyligen fyllda 50 år och jag tycker att det har gått snabbt de sista åren. Så från ca 45-48 års ålder. 

Det man också ska tänka på i planeringen kring barn är att olika åldrar kräver olika saker av föräldern.

Jag har tonårsbarn/unga vuxna barn nu och det är sannerligen ingen promenad i parken att ha ha tonåringar i huset. Och troligen också en stor bidragande orsak till att jag är så utmattad och sliten just nu. Att gå igenom den här fasen i barnens liv vid en högre ålder hade kostat otroligt mycket i ork, eller så hade omsorgen om barnen varit sämre. Unga vuxna kräver också en del även om de räknas som vuxna. I alla fall om man vill vara en hjälpsam och nära förälder även till sina vuxna barn. 

Den första tonåringen, som nu är 21 år orkade jag med bra, då var jag ju bara drygt 40 år när han gick in i tonåren. Nästa var lite jobbigare och nu med sista tonåringen så är jag trött. 

Och det är inte främst kroppslig ork som krävs är man har tonåringar, utan mental och känslomässig ork. Och förmågan att vara vital och hänga med i tonårslivet som det ser ut när ens egna barn är ungdomar. Det blir förmodligen svårare ju äldre man är. 

Jag är glad att jag inte var äldre än jag var (29, 32, 35) när jag fick mina barn. 

När jag är 70 år så hoppas jag snarare ha barnbarn än unga vuxna. 

Haha, ja precis så. Kan inte dricka lika hårt längre heller.

I 45-50 års åldern men inget som jag reflekterade över. Tar det med ro, att åldras är en del av livet. Ingen kommer undan.

När jag gick in i klimakteriet började kroppen ändras. Sakta men säkert. Det var ca 8 år sedan. Ca 5 år in började vikten öka. Svårt att bli av med överskottet. Mera värk, tröttare, mindre tålamod. Gått upp 10 kilo på dessa 5 år. Var smal innan. Det mesta har satt sig på mage, höfter och bröst. Klassiskt. Styrketränar sedan ungefär 10 år vilket hjälper kroppen en del. Utan den hade jag nog haft mera värk.