Relationer rinner ut i sanden.
Vet inte riktigt vad jag vill med tråden, kanske att få ut lite frustrationer eller bygga på relationer.
Har försöket i ett antal år nu att skapa och bygga upp vänskap men de runt om kring mig. Antingen genom min fritidssyssla som är hockey eller via skolan då jag utbildar om mig. Även andra tillfällen.
Men det mesta rinner bara ut i sanden. Visst jag har vänner och vi hörs av och ibland ses.
Men det är oftast jag som är den som är drivande i vänskapen och jag som hör av mig och frågar om att göra saker, det är sällan om inte alls folk hör av sig till mig om samma saker.
Även när man träffar folk som känner lika dant som en själv och förstår hur man känner och säger att man vill bygga upp en vänskap slutar det ändå i att jag är den som är drivande och sen avtar allt och jag känner mig besvärligt och tar avstånd i kontakten och då rinner det ut i sanden igen.
Jag börjar få slut på ider hur man hittar folk som vill behålla och ha en aktiv vänskap i vuxen ålder. Känns som jag vill ge upp på det och bara vara, problemet är bara att jag är social av mig och det förstör mig en del att inte kunna ha den sociala biten i livet i form av vänner.
