Inlägg från: Anonym (Man vänjer sig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Man vänjer sig)

    Min dotter vill knappt träffa mig

    Din dotter är nästan tonåring. Det är nog bara att vänja dig.

  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 16:32:15 följande:
    Att hon bara vill vara med mamma och inte sin pappa? Och att bete sig som hon gör?
    Tveksamt. 
    Ja, precis. Hon börjar bli äldre och vill bestämma själv var hon ska vara. Det är helt naturligt.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 20:37:35 följande:
    Jag gör så gott jag kan. Men får ju noll tillbaka. Svårt att fortsätta, man vill ju absolut inte tjata heller. 
    Det är ju ditt jobb som förälder att fortsätta att finnas där, trots att du får noll tillbaka.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 21:30:55 följande:
    Tro mig, jag gör så gott jag kan.
    Va bra! Jag får dock en känsla av att du tycker att hon är otacksam och att du är väldigt frustrerad. Det är många kommentarer som tyder på att du inte riktigt förstår hur det är att vara förälder. Det ÄR ett otacksamt jobb. Det bara är så det är. Ni är inte två vuxna jämlikar. Du är hennes pappa och hon är barnet.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 21:52:35 följande:

    Nej nej, inte otacksam. Frustrerad ja. När jag inte vet va felet är, varför hon inte vill ses så mycket. 


    Sen ska tilläggas att hennes mamma hjälper inte till direkt med att få våran relation bättre. 


    Fast det är väl inget som är fel. Du får bara fortsätta att vara där och vara en trygg punkt.

    Nej, och det är väl inte riktigt hennes jobb heller, eller? Så länge hon inte motarbetar er relation kan du nog inte säga så mycket om det.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-11 13:35:39 följande:

    Min attityd? Är svårt när man som idag försöker ringa henne, men hon bara klickar mig. För sen ett sms där det står ?Jag vill inte prata nu.? Är väldigt svårt att förhålla sig till?


    Så svårt är det inte. Hon skriver ju rakt ut att hon inte vill prata just nu, så ge henne space. Sedan kan du försöka igen om ett par dagar.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-11 14:51:51 följande:
    Lätt att säga när man inte är i det. Är så jäkla svårt när man inte vet vad som är fel, att ens dotter inte ens vill prata med en i telefon, än mindre träffas. 
    Men snälla, du låter som att du är den enda föräldern i hela världen som gått igenom detta. Alla barn frigör sig. Det behöver inte vara något fel. Det kan vara åldern bara. Som sagt, ge henne lite space och visa då och då att du finns där.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-12 09:50:32 följande:
    Ja. Men just därför är jag rädd om henne, att hon ska påverkas för mycket. Munchhausen?
    Munchhausen?? Vad menar du ens? Münchhausen är när man uppsöker vård och hittar på symtom för att få uppmärksamhet.

    Känns mest som att du vill lägga skulden på mamman och dottern.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-12 12:24:29 följande:
    Münchhausen by proxy innebär att förövaren spelar rollen som ombud och räddare för en sjuk eller "sjuk" person. Det rör sig vanligen om en av föräldrarna (nästan alltid modern) som använder sitt eget barn som "sjukdomsbärare" och som tillfogar barnet den skada som behövs för att det ska fortsätta att vara sjukt (och behöva "räddas").[4][5]Förövaren antas ha egna (psykologiskt rotade) behov som väger tyngre än omsorgen om barnet det slutar med att barnet används som ett verktyg för egna mål.[6] Diagnosen avser förövaren, inte den utsatta personen/barnet. Vidare är depression hos förövaren vanligt[7]och en samsjuklighet med personlighetssyndom (framför allt histrionisktnarcissistiskt, borderline/EIPS, ospecifikt, ängsligt)[7] är snarare regel än undantag.

    Menar att jag är rädd att mamman som är väldigt sjuk lägger omedvetet över väldigt mycket på dottern?.

    För det första så skrev du Münchhausen, vilket är precis det jag skrev.

    För det andra så är Münchhausen by proxy INTE att omedvetet lägga över mycket på någon annan. Det är att man hittar på att någon annan har symtom eller skapar symtom. Så länge mamman inte släpar med dottern till vården med en massa symtom som hon inte har, så tycker jag att du ska vara väldigt försiktig med sådana anklagelser.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-12 14:43:43 följande:
    Ja, vet detta. Men att mamman söker olika utredningar för dottern, vilket till viss del kan stämma. Men hon överdriver enligt mig. Och att dottern inte får hänga med kompisar trots att hon vill, för att mamman anser att hon ?måste vila?? Ofta. Känns det rimligt?
    Det rimliga är väl att förutsätta att mamman vet bäst, eftersom hon bor med din dotter. Du träffar henne knappt, men vet ändå att det är orimligt?
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-13 09:18:46 följande:

    Vi har däremot olika syn på hur vi ska uppfostra och hantera vissa situationer med dottern. Och det kommer vi aldrig ifrån. Men det är ju inget ovanligt och något barnet måste vänja sig vid, så länge det inte är något stort och allvarligt såklart. 


    Du har ett väldigt konstigt sätt att resonera. Det är inte PÅ NÅGOT sätt barnet som ska vänja sig vid att föräldrarna inte kan hantera vissa situationer. Det är ert jobb att lösa det.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Men lägg av) skrev 2025-01-15 06:58:11 följande:

    Men alltså tagga ner, du och alla andra buttermuttor i tråden. Vad är det för problem ni har? En människa ber om råd och ni bara nagelfar varenda liten detalj som ni tror är HANS fel och låter honom veta hur jävla dum och värdelös han är som bryr sig och inte är en robot och hur mycket han ska skylla sig själv. Har ni ens barn?
    Ni skrämmer mig.


    Om du läser Farsans inlägg ovan, så kanske du förstår bättre. Tycker han uttrycker det hela mycket bra. TS sårade känslor verkar vara långt högre prioriterade än dotterns känslor. Och det är inte okej.
  • Anonym (Man vänjer sig)
    Anonym (Jag) skrev 2025-01-15 16:56:25 följande:
    Många som säger det. Du är den vuxna osv. Men är inte lätt när situationen är som den är, ens dotter vill inte träffa en. Är sjukt svårt att uppträda som ?vuxen? då. 
    Fast det är ditt jobb som förälder. Du kan inte snacka bort det med att det är svårt. Ja, det är jävligt svårt att vara förälder, men om man inte klarar att vara den vuxna så är det dags att be om hjälp och verktyg för det.
Svar på tråden Min dotter vill knappt träffa mig