Meddelande borttaget
Inlägg från: Anonym (Nej)
|
-
-
Meddelande borttaget
-
Lite närbesläktat med de som skaffar ett barn till för att ha sällskap åt ensambarnet. Det är liksom inte kattungar vi snackar om eller en sån där sällskapsponny som man har i hagen till tävlingshästar. Skaffar man barn för att man vill så är det väl en sak, att skaffa barn är alltid en egoistisk handling hur man än ser det, men det finns flera orsaker som snarare riskerar att skada än ge glädje. Grattis till fyran btw.Anonym (Natalie) skrev 2025-01-03 15:36:50 följande:Ja alltså det finns ju inga garantier för att syskon kommer vara nära varandra. Jag har själv tre syskon , min syster träffar jag ofta och pratar med nästan varje dag. Min storebror bor i ett annat land men vi ses när han är här på besök. Min lillebror är jag inte ovän med men vi har inte setts på över 5 år fast han bor i samma stad. Han träffar ingen i familjen och har inte ens träffat mitt yngsta barn.
Ser ofta i såna här trådar att mamman vill ha barn nummer tre för barnens skull men de är ju redan två så de är inte ensamma och som sagt finns inga garanterier. Jag väntar själv fjärde barnet nu så dömer ingen som vill ha många barn men jag tycker inte man ska tvinga fram det mot den ena förälderns vilja med ursäkten att det är ?för barnens skull?.
-
Och jag som också har vuxit upp som ensambarn känner inte igen mig alls i den där känslan, har tvärtom alltid trivts utmärkt utan syskon.Mkay skrev 2025-01-03 16:31:06 följande:Fast det vanliga är väl ändå att syskon har någorlunda kontakt med varandra och finns för varandra om något skulle hända. Och sen är det ändå mest under uppväxten det ger mycket att ha syskon. Själv har jag vuxit upp som ensambarn och har alltid känt mig fruktansvärt ensam pga inga syskon, exempelvis har resor med familjen varit extremt tråkiga och ensamma pga det. Det har satt sina spår i att jag inte vill utsätta mitt barn för samma uppväxt och vill ha en stor familj.